Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin törst i kärret och skådar
med vilda ögon i bergets vägg.
Och vattnet skvalar i silvertrådar
ur flåsande mule och raggigt skägg
Här kryper, som skygg för himmelens ljus,
den stolta tallen till markens grus.
Se bergen, de stå ej med tinnar, som vitna
i evig snö, men låga och grå;
de stå som trasmän med slitna
och färglöst blacknade kappor på.
Och valde vi språkets mörkaste ord,
de vore ej mörka, ej tunga nog
att måla i dikt den fosterjord,
som evigt predikar sitt kalla: försaka!
hur bonden biter sin svarta kaka,
och stenarna rassla under hans plog.
Hur låg, hur grå, hur glädjetom
står trakten runt min stig.
Min födelsebygd, du hälsar mig
i trasor och fattigdom.
II.
Då fäller snickarn, som dagen lång
på plankan ridit gränsle,
sin tunga hyvel och kastar ett fång
av spånor i spisen till bränsle.
Hans barn de stå i eldens sken
med bara armar och bara ben
och blonda och blossande röda
De krypa till spisen fram på knä
med stora, vidgade ögon och se
i ormlikt slingrande spån, som glöda.
Till kvällsvard dukar hans unga viv
med rostig gaffel och rostig kniv.
Hon kommer från hagen, där skällan ringer,
där mjölken fradgig i stävan springer,
och kesande kalven diar ditt finger.
Hon rågar med smultron ett fat.
Och kammad blir Mia, och tvättad blir Lisa.
Så sätta sig alla tysta och spisa
med träsked kejsaremat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
