Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det goda öl var i träget bruk,
och Vättern låg som en gyllenduk.
På gillesgolvet var lövverk strött,
vart anlet av sol förgylldes,
man gladdes, att saken raskt var skött,
man hörde så månget gott: ”Väl mött!”
och bägrar av skaffarn fylldes.
Med tack, att våldet brutits itu,
man tömde gillesskåln för Vår Fru.
Augustimånen ur skogen
gick upp över dalallmogen,
det blev så ljust i varenda håg,
i silver skimrade Vätterns våg.
För Köpings hus och för Borganäs,
de grusade fogdenästen,
för allt det trug, som bitit i gräs,
för kraft, som rår på smicker och fjäs,
man drack vid den glada festen.
När morgon sken på Vadstena torg,
gick Engelbrekt att ta Stegeborg.
Men huset står där än i dagen,
där bispen han tog i kragen.
Det än bär namnet Engelbrekts hus,
dess minne sjöng jag vid Vätterns brus.
Herr Sten, den unge Sture,
han stridde i Duvnäs skog.
Och om mig så vingar bure,
jag vet, vart jag flöge nog:
”I ärliga Dalabönder!
Slån sköldar’ och hjälmar sönder!
Vi frukta för ingen, vi.
Jag ser i min skara mången,
som kämpar för första gången,
men riddare kan han bli!”
Herr Sten, den tappre Sture,
höll slag vid Brännkyrka by.
Och om mig så vingar bure,
dit ville väl nu jag fly:
”Här gäller stå eller falla,
vem är mig en man för alla
och bär vår fana i dag?”
Då trädde där fram gullhårig
en yngling, en tjugoårig,
och svarade; ”Det gör jag!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
