Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Lytzen, på bakgrund av aftonskyn,
med dimmiga droppar på kinden
jag såg det — en blodig, dallrande syn,
som flyttades undan av vinden.
I.
Den snöiga Nord är vårt fädernesland,
där sprakar vår härd på den stormiga strand,
där växte vid svärdet vår härdade arm,
där glödde för tro och för ära vår barm.
Vi vattnade i Nevans bad vår frustande häst,
han sam över Weichseln så glatt som till fest,
han bar över Rhen vårt hämnande stål,
han drack utur Donau kejsarens skål.
Och rida vi fram över aska och grus,
så springa ur hovarna gnistor av ljus,
så blinkar vart hugg som en strimma sol,
och frihet går ut från den ljungande pol.
II.
Var tröst, du som suckar i mörker och band!
Vi komma, vi komma, vi lösa din hand.
Där pustar ej träl i vår frostiga Nord;
friborna vi rida i fält för Guds ord.
Vid Breitenfeld vi togo Pappenheim i vår famn;
vi skrevo på Kronenbergs brynja vårt namn;
vi svedde grått skägg för Tilly vid Lech;
vi blödde med kungsblod vid Lytzens häck.
Och rida vi långt från vårt nordliga spår
till glödande druvor och blödande sår,
så smattra trumpeterna segerbud.
Hugg in, tappra led! Fram! Med oss är Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>