Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans korta hår, som kämdes opp,
avbildade en krona,
som var åt en så duktig kropp
en sirlig huvudbona’.
Hans armar, ben vor’ full’ av märg,
hans skuldror utav styrka;
hans länder voro liksom berg
och marmorn i vår kyrka.
Han satt uti en svensker rock
av blått passabelt kläde;
han hade älghudskyller ock,
som aldrig låg i träde,
och handskar utav samma slag,
som långt på armen räckte;
tror knappt manschetten satt i lag,
den styva kragen täckte.
Ett tjockt gehäng, tre finger brett,
var spänt på blåa rocken;
en gruvlig pamp, den mången sett
nedsabla hela flocken,
satt, dragen till en tredjedel,
i detta gula bälte
och ville ut, ge den sin del,
som trotsat denna hjälte.
Ett dunder hördes, när han gick
med sina stövlar store,
som sutto uti krigsmansskick
och föga blanka vore;
han hade sporrar uppå dem,
så stora, att de passa’
åt sådan, fot och karlalem
med sina kringlor vassa.
Gossar, flickor! Till en saga
vill jag er från leken taga; —
ja, en saga, mörk och sann!
Mörk, med stjärneljus, som glimmar
strålklart genom tysta timmar,
sann som livet, när det brann
hos ett släkte, som försvann.
Sagan täljer bistra tider,
hungersnöd och sorg och strider,
dem vårt folk fick genomgå;
täljer om, hur genom nöden,
ända in i bleka döden,
tolvte Karl blev följd ändå
glatt av sina ”gossar blå”.
Täljer om, hur tomt och öde
stod vart hem, hur borta, döde
voro make, far och bror.
Hur som fånge far fick slava,
äldste bror föll vid Poltava,
och hur, övergiven, mor
grät och bad och illa for.
Hur det sen kom bud från Bender,
att han var i turkens händer,
Sveriges tappre, slagne kung;
men hur harm och missmod veko,
när kalabalikens eko
nådde gammal, nådde ung,
gjorde sorgen mindre tung.
Hur han sen kom åter, hjälten,
över hundramila fälten,
blixtsnabbt genom natt och dag.
Kapten Frisk, det namnet bar han.
Seg och stark och oböjd var han,
följde än sitt gamla lag,
redde sig till nya slag.
När han uppnått svenska kusten,
och det hän till sista dusten
mot den danska grannen bar,
sändes uppbåd ut att samla
folk till hären. Men blott gamla
svaga gubbar funnos kvar —
barn och kvinnor resten var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
