- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
185

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men trots svält och nöd och faror
kommo de i glesa skaror,
gossar, knappast vuxna än.
Glatt på Sveriges nötta fana
svuro de att väg sig bana,
redo att försvara den,
kroppsligt barn — till själen män.

Barn! Se där vad bilden lär oss.
Från de flydda dar den bär oss
halvt en varning, halvt ett krav.
Krigets fasor den oss målar,
men på samma gång den strålar
oförgängligt, härligt av
allt det mod, som kärlek gav.

Kärleken till fosterlandet,
det var den, som knutit bandet
samman mellan folk och drott.
Det var den, som spridde vida
mod att blöda, kraft att lida,
gjorde lätt i stort som smått
varje börda, varje lott.

Krigets lov vill ingen sjunga.
Fredens värv för er, I unga,
har behov av allt ert mod.
Men är fädrens land i fara,
gån då ut att det försvara,
skydden då med liv och blod
jorden, där er vagga stod!

                        Frans Hedberg

160. Blomsterfursten.


Den lille slumrar i örtesäng
vid blida midsommartider.
Var liten blomma ifrån dal och äng
sin doft i slummern försprider.
Och drömmar komma, och drömmar gå,
och sakta ringa alla klockor blå:
”Sov sött i oskuldsfriden!
Nog blir du man med tiden.”

Det finns ej tecken till moln och sky
på kornblå, strålande himmel.
Så största fjäril som det minsta fly
går trött ur dansarnas vimmel.
Den varma solen driver blad ur bark,
den vilda blommans lukt blir mera stark,
det susar ifrån strömmen —
den lille ler i drömmen.

I drömmen flyttas han hädan fort
från lunden bredvid faders stuga.
Som prins han står å förtrollad ort,
där sköna jätteblomster buga.
De smärta stammar svikta för en vind,
på granna färger vill han se sig blind.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free