Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pastorskan så ärbar med korslagda nävar
kom fram med en stämma så mjäll
med tal om Lovisa och sysslor och vävar ...
Och kors, vad den flickan var snäll!
Lovisa begapade frökens garnering
och bjäfset kring kjortel och barm
med spekulation på en dylik stoffering
till granngålsmamsellernas harm.
Nu frambjöd hon kaffe ur kannan, som blänkte
i gammal siratlig fason.
Och över herr greven, som fordom den skänkte,
höll pastorn en parentation.
Om stora bedrifter nu skar han i växten
med vältaligt krångel och bråk
och kryste förståndet och späckade texten
med skriftenes heliga språk.
Med anständig suck för den saliga döda
grevinnan drog näsduken opp,
en artighet sade för prästfolkets möda,
bjöd avsked och tog sin salopp.
Och pastorn nu grevskapet följde till linden;
hans sedsamma dotter och fru
nu nego vid trappan, vid porten, vid grinden
och stå där och niga ännu.
Gamle Spelt, skall han så helt förgätas? Nej!
Han var kusk vid trossen, högre var han ej,
hade som hans likar måst i glömska falla,
om han ej fått namn som latast bland dem alla.
Pengar värd var gubben ock att se uppå,
han och hästen, som han körde, likaså.
Höll den ena sina steg med två ben dyra,
tycktes knappt ett pris förslå för den med fyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
