Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Mitt fosterland! I flydda tider
du ofta dina flottor mött
vid återkomst från vunna strider,
där härar för din ära blött.
I dag en segrare anländer,
men utan blod vid sina händer.
Hans slagfält var den vida värld
och arbetet hans segersvärd.
Mitt fosterland! Din döde hjälte
har aldrig kämpat blott för sig.
Fast skild från dig av havens bälte
han hela livet älskat dig.
Långt hellre än å fjärran stränder
i tempel, rest av främlings händer,
han ville vila, höljd av sand,
uti sitt gamla fosterland.
I.
Den är slut, den vilda fejden,
raserit av trötthet domnat,
slagne vrida sig i smärtan,
blodröd sol belyser nejden,
där de somnat,
tusen ädla, varma hjärtan.
Blodröd sol sin stråle ljungar
över sprängda mänskomurar,
över kinder, vita, kalla.
Marken skälver än och gungar,
röda skurar
över trampad åker svalla.
Långt, så långt som blicken hinner,
ligga rader utav fallna,
mänskolemmar marken skyla,
hatfullt varje öga brinner,
som ej kallna
hunnit än i dödens kyla.
Landets bästa kraft förrunnit,
hjältens barm är genomstucken,
dödens fasa hjärtat isar.
Men den här, som striden vunnit,
segerdrucken,
högt den vilda bragden prisar:
”Härligt är att lagrar skära,
härligt att med blanka svärden
till den stolta segern gilja.
Ära åt vår konung, ära!
Hans är världen,
och allsvåldig är hans vilja!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
