Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Står i blomning din stam?
Är din blomning i frö?
Vill du leva med skam?
Vill med ära du dö?
Tag geväret på arm och gör strupen din klar
och giv frågarn ett dånande svar:
När vårt fädernesland likt en moder så kär
ropar upp sina söner, och faran är när,
hon som skänkt våra liv, våra liv hon begär,
våra armar och våra gevär!
Därför härda till slag
våra armar sitt stål,
därför söka i dag
våra kulor sitt mål,
därför samlas vi alla från skogar och skär
till en jublande medborgarhär.
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!
O, konung! Folkets majestät
är även ditt: beskärma det,
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot;
vi lägga dem inför din fot —
en kunglig fotapall.
Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång,
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!
Och grip vår sista fana du,
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur, varm och god,
och svepa dig i den.
Du, himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos Sveakungen och hans män,
och låt din ande vila än
utöver Nordanland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
