Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag ej klagar flyende dagen,
ej mig förfärar stundande natten;
ty av den kärlek, som går genom världen,
föll ock en strimma in i min själ.
Mitt liv är en våg,
som röres en tid
i svallande tåg
vid vindarnas strid.
När lugn blir på hav,
och vinden är tyst,
då somnar hon av
vid stranden hon kysst.
Hon lägger sig ner
till ro i det blå.
Hon synes ej mer,
men finns där ändå.
Av världshavet ju
en droppe hon är,
och solen ännu
kan spegla sig där.
Jag ville vara en mäktig man
och bygga mig borg och röja mig rike
och gräva omkring dem ett väldigt dike,
så långbent ondska för brett det fann.
Där ville jag duka borden till fest
och bjuda var hungrig från vägen till gäst
och alla raska och präktiga karlar.
Där skulle det sägas högt och fritt,
att svart är svart, och att vitt är vitt,
och livet berömmas, så länge det varar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
