Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Julsnö över min hembygds dalar!
Vilsen och lång var min vandringsstråt.
Åter jag gästar min barndoms salar.
Kinden är fuktig av gråt.
Den bleka månen sken på mon,
av hunger tjöt i klyftan lon,
och hundens skall ljöd långt i byn.
Men vandrarn gick vid skogens bryn.
I ödemarken låg hans tjäll.
Det var en kulen julekväll.
Han skyndade sin trötta gång
på stigen, överyrd och lång,
av barn och maka väntad hem.
Han bar ett högtidsbröd åt dem,
på herregåln i byn begärt.
De själva länge bark förtärt.
Det börjar mörkna mer och mer,
då han en ensam gosse ser,
som sitter stum på drivans rand
och andas i sin kalla hand.
Vid kvällens än ej släckta sken
han tycktes halvt förstelnad ren.
”Vart leder, arma barn, din stig?
Kom hem till oss att värma dig!”
Så sagt. Han tog den frusne med
och hann omsider gårdens led
och trädde in till stugans fest
med brödet och sin späda gäst.
Vid muren satt hans dagars tröst
med yngsta barnet vid sitt bröst:
”Du dröjt så länge på din färd.
Kom hit och sätt dig vid vår härd!
Och du också!” Så öm, så lugn
hon ledde gossen närmre ugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
