Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I slocknande blick hans moder ser
av eviga ljuset en strimma:
nu har han ej syn för jorden mer —
allt försvinner i dimma.
över det döende barnets drag
en hög förklaring sig breder:
ett återsken av himmelens dag
har spritt sig till jorden neder.
Och liten Karin tjänte
på unga kungens gård.
Hon lyste som en stjärna
bland alla tärnor små.
Hon lyste som en stjärna
allt bland de tärnor små.
Och unga kungen talte
till liten Karin så:
”Och hör du, liten Karin,
säg, vill du bliva min?
Grå hästen och gullsadeln,
dem vill jag giva dig.”
”Grå hästen och gullsadeln
jag passar inte på.
Giv dem din unga drottning!
Låt mig med äran gå!”
”Och hör du, liten Karin,
säg, vill du bliva min?
Min rödaste gullkrona,
den vill jag giva dig.”
”Din rödaste gullkrona
jag passar inte på.
Giv den din unga drottning!
Låt mig med äran gå!”
”Och hör du, liten Karin,
säg, vill du bliva min?
Mitt halva kungarike,
det vill jag giva dig.”
”Ditt halva kungarike
jag passar inte på.
Giv det din unga drottning!
Låt mig med äran gå!”
”Och hör du, liten Karin,
vill du ej bliva min,
så skall jag låta sätta dig
i spiketunnan in!”
”Och vill du låta sätta mig
i spiketunnan in,
Guds änglar små, de se, att jag
oskyldig är därtill.”
De satte liten Karin
i spiketunnan in,
och konungens små svenner
de rullade henne kring.
Så kom det ifrån himmelen
två vita duvor ner,
de togo liten Karin,
och strax så blev det tre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
