Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ADERTONDE SEKLETS UPPLYSNING.
denna tid vida mindre revolutionär, än man skulle väntat.
Skalderna från "det stora seklet," från Ludvig XIV:s tid,
stodo ännu som mönster, och Boileaus reglor voro i
hufvudsak ännu gällande. Voltaire sökte visserligen, under
påverkan af Englands literatur, att införa*några nyheter i
franska tragedien, men de beträffade endast detaljer. Han
utvidgade kretsen af ämnen, och då dessa förr lånats ur
antiken eller ur biblen, så införde Voltaire afrikanska,
amerikanska m. fl. hjeltar, ja han vågade till och med, om än
aflägset, beröra fosterländska tilldragelser; han inskränkte
kärleksintrigen, ja, han skref tragedier utan kärlek; och efter
Shakspears exempel lät han äfven andar uppträda p& scenen.
Men i öfrigt stod för honom det klassiska dramats form
oantastbar. Deremot röjer sig i annan riktning
upplysningens inflytande. Om i den gamla klassiska tragedien den
absoluta monarkien och hierarkien förhärligas, så finner man
icke spår deraf i Voltaires dramer. Han gör i stället sina
dramer liksom sina poesier till medel för utbredande af
sina religiösa och politiska ideer. — En direkt opposition
mot den franska tragedien förde visserligen Diderot. Emot
dess sträfvan efter hög ideal styl, stälde han sträfvan efter
naturlighet; han påviste de osannolikheter, som uppkomma
i plan och utveckling genom iakttagandet af de tre
enheterna, han klandrade det retoriska, det styfva i ton och
dialog, han tog sina ämnen ur det borgerliga och husliga
lifvet och ansåg dessa böra skildras så naturliga som
möjligt. Men den i Frankrike okända, af honom från England
införda mellanart af drama, — det rörande, gråtmilda
lustspelet och den borgerliga tragedien, i hvilka han såg
dramats höjdpunkt — behandlade han med så ringa poetisk
talang, och hans uppfattning af natnrlighet var alltför mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
