- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
35

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KELLGRENS ÖCH "LEOPOLDS UPPTRÄDANDE.

35

Det var helt naturligt, att denne skald skulle vara
sjelfskrifven till pris, då han uppträdde täflande inför den
tidens förnämsta smakdomstol, Witterhets-Akademien. År 1777
erhöll han stora priset för poemet "En Stadig Man," året
derpå samma pris för poemet "En Ynglings inträde i
Verlden" 8) samt J779 mindre priset för öfversättning af en
Horatiansk ode och stora priset i vältalighet för
besvarande af frågan: "Vore Menniskan lyckligare, om hon
förutsåg sitt öde i verlden." Af sällskapet Utile Dulci,
der Kellgren aldrig uppträdde som täflande, blef han snart
medlem och utsågs till sällskapets sekreterare.-

I dikterna "En Stadig Man" och "En Ynglings inträde
i Verlden" har man andra sidan af tidsmedvetandet,
motsatsen till det frivola: verldsföraktet, stoicismen, den på sig
sjelf ställda dygden. Atterbom yttrar väl om den senare
dikten, att uti den "Gyllenborgska moralbetraktelsens
verlds-förakt återljuder, men med en matthet, som tycks förråda
sorgens egen svaghet eller ytlighet." Sorgen är dock i
sjelfva verket icke så ytlig. Vi hafva förnummit den redan
i hans äldsta dikter; den är ett uttryck för en inre
otillfredsställelse eller, om man så vill, för det allvar, som låg på
botten af Kellgrens väsende och hvilket med åren arbetade
sig allt mera fram, röjande sig då som en djupare
känslostämning, nästan alltid med elegisk anstrykning.

Redan i sin barndom gjosde sig Kellgren bemärkt
genom sin böjelse för satiren. Hans satiriska lynne var också
det, som under universitetsåren mest föll hans kamrater i

K) Akademiens utlåtande om detta stycke innehöll, att det "så väl
i poetiskt språk och accurat Versification, som i goda, starka och väl
afpassade tankar ansågs hafva öfverträffat medtäflarnes dikter/
Kellgren har icke upptagit det i sina ’’Saml. Skrifter."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free