- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
55

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55 . KELLGRENS

OCH LEOPOLDS UPPTRÄDANDE.



är ojemnare, mera omogen, har flera misslyckade infall —
så nästan alla hans anförda anekdoter. Kellgren håller sig
bättre uppe, och der de båda kämparne uppträda med öppet
visir, är Kellgren öfverlägsen genom den bättre underhållna
ironiska tonen, dock med undantag af slutorden, hvaremot
Leopolds svar är tämligen vresigt. Om Kellgren gör en
anspelning på Leopolds seder, och Ätterbom anser detta så
mycket oskickligare, som Kellgren icke gjort sig berättigad
att uppträda som moralpredikant, så får man icke förgäta,
att Leopold först gjort en dylik anspelning mot Kellgren 9).

Ehuru Kellgren af flertalet af sina samtida ansågs hafva
gått med seger ur striden, voro de dock icke få, som funno
honom hafva orättvist eller åtminstone med onödig bitterhet
behandlat Leopold, hvilket äfven hans vedersakare ofta läto
honom höra. Sjelf ångrade Kellgren sin häftighet, och några
år derefter visar han sig också angelägen att försona sitt
fel; ja, i ett bref till Leopold, efter det de blifvit närmare
bekanta, skrifver han om det ode, "på hvars sanna eller
inbillade, men obemärkta fel jag, för tio år sedan, så
förmätet och olyckligt vågat bära en gosses granskande

9) Leopold hade, med anledning af Kellgrens förslag, att han
hade bort låta Dygden säga slutstroferna till den unge prinsen, yttrat:
"Jag undrar eljest huru min Herre, såsom litet vän af himlen, kan
hafva så stark smak för Gudoinligheter. De pläga likväl mest
uppehålla sig i himmelen. Men till äfventyrs har min Herre, misstagit
sig på några af de jordiska." Derpå svarar Kellgren med allusion på
ett obscent poem af Leopold: "Det tycks häraf, som ni trodde, att
granskaren vore den samme, som i bref till en god vän i
Norrköping så vackert afmålat sina seder i följande ord:

Då jag, min stackars satan,
Får ofta söka här och der
Mitt tempel i ett hörn af gatan."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free