- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
58

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

KELLGEENS OCH LEOPOLDS UPPTRÄDANDE.

af en hans affektation att vilja, i likhet med sina franska
förebilder, briljera med en ytligt skeptisk lefnadsåsigt öch visa
sig för tillfallet klokare och mera verldserfaren än den
öfriga ungdomen 2). Dikten uttalar, att allt hvad vi akta som
ädelt, stort, skönt, befinnes vara en villa, då filosofen med
sanningens fackla belyser det;’men denna villa är lycklig,
ty vore icke den, vore lifvet outhärdligt.

"Om menskan, ur sin irring väckt,
Allenast sannings dommar lydde;
Och såg, hur litet all vår dygd,
Vår ära och vår makt betydde;
Hvem är, som ej med skräck och blygd
Ur detta lifvets öken flydde."

Hjeltar, forskare, underkasta -sig mödor, våga sitt lif för
äran.; men hvad är ärans lön?

"Ett löf, hvars grönska snart försvinner; ‡

En taarmor, som vid konstens bud,

Ditt tycke, ej din känsla vinner;

Af ryktets mun ett flyktigt ljud;

Ett rökverk, söm på grafven brinner;

Ett diktadt lif hos Minnets Gud."

Om den dygdige, som hjelper sin nästa, som bär sitt lif
till offer åt kung, fosterland, vänner, och som i sin dygd
finner sin enda belöning, ransakar sitt hjerta vid
sanningens låga, märker han, att hans dygd endast är ett barn af
hans egennytta (Helvetii lära). Och kärleken, "den ljufvaste,

J) Malmström s. o. II s. 122—124. Detta poem, så -sammanfattar
han sitt slutomdöme, "är med all sin elegans antingen ett poetiskt
missfoster, då det förnekar alla poetiska motiver, eller ock en nog
genomskinlig ironi." — Böttiger s. o. s. 205 säger: "Mina Yi llor," ett stycke
som på sin tid mottogs med förtjusning, och i vår tid blifvit
förklaradt för ett poetiskt missfoster derföre, att dess halft-ironiska innehåll
befunnits underhaltigt på reflexionens och sedolärans vågskål."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free