Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA, SEDLIGA OCH POLITISKA ÅSIGTER. lOl
ett fordom i djupaste förnedring, villervalla ocli förderf störtadt rike,
uppnått höjden af ära, ordning och välmåga, i en så lycklig tid tyckes
ingenting vara lofvärdare, än att på allt möjligt sätt föröka medlen
till det allmänna nöje öfver fäderneslandets lyckliga belägenhet, för
hvars delande med sin höga person, kgl. maj:t funnit för godt, att
rikets ständer för det närvarande sammankalla. T en monarkisk
regering, der folket är entledigadt från allt bekymmer om egen välfärd,
der en arbetar och millioner njuta, är ingenting farligare än att lemna
hopen åt denna sysslolöshet, som en oafbruten sällhet nödvändigt
medföres Menniskan, verksam af naturen, har en sådan fasa för ledsnaden,
denna förminskning af dess varelse, att hon hellre arbetar på att skada
sig sjelf, än hon samtycker att göra alldeles intet. Ett trumpet och
okunnigt folkslag, som, fordom sysselsatt med politiska tvister,
vanvårdat och föraktat snillets läckra och oskyldiga nöjen, tyckes
isynnerhet tarfva att blifva muntradt och upplyst. Detta är ett ändamål,
som några stilla lärdomsidkare, brinnande af ett uppriktigt, fastän
törhända vanmäktigt nit, att i sin mån bidraga till regeringens visa
afsigter, och öfvertygade att kunskap är ett lysande öfverflöd, då den
ej leder till medborgerlighet, hafva föresatt sig med denna skrifts
författande...... Vårt blad . . . har till afsigt att gagna och behaga
läsare af alla’särskilda stånd och särskild smak."
Man har uti ofvanstående teckning af förhållandet emellan
konung och folk inom den monarkiska styrelseformen trott
sig se spår af den Kellgrenska ironien. För vår del kunna
vi icke upptäcka dessa spår. Kellgren, denna tid ännu föga
intresserad af politiken, delade Voltaire’s tro, att den
lyckligaste regeringsform vore, hvad man kallade, den "upplysta
despotismen," hvars yppersta representanter man såg i
Fredrik II, Josef och Catharina. Vi kunde härpå anföra
flera bevis, men inskränka oss till anförande af en i ett
yttrande ur årgången 1782 n:o 74 befintlig "Reflexion,"
hvaruti författaren framhåller, huru mycket 18:de seklet stod
framför alla de föregående. Det heter der: "Denna
förädlade esprit har intagit både regenter och undersåtare: huru
lyckliga äro icke de senare under de förres spira i de
flesta europeiska länder. Långt ifrån att vara härdad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
