- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
112

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 ’STOCKHOLMS-POSTENS FÖRSTA ÅRGÅNGAR.

tid och deri, som föregick grekiska och romerska staternas
undergång. Om förhållandena särskildt hos oss yttrar han:

^Snillen af ypperlig halt fattas oss visst icke: Atis och Camilla,
Svenska Friheten, Menniskans Elände, åtskilliga dråpliga
öfversättningar af Horatii oder och åtskilliga andra qväden, som vunnit priset
i våra vitterhetssamfund, öfvertyga oss om att vi kunna täfla med
andra nationer; men med allt detta ser man älfven samma qvickhet,
samma snille i en del arbeten, som dels tryckta, men mest i
manuskript, kringspridas, med begär eftersökas och intaga en hop
veklingar, fastän de employeras att antasta all förnuftig, jag vill icke säga
kristlig, sedolära. Man måste äga för litet känsla af dygd, för liten
ömhet för religion och allmänt väl, tor att icke oroas, då man ser
snillen, som borde sjunga Gustavers, Carolers, Oxenstjernors och
Ba-nérers ära, förnedra sig ända till att imitera de detestablaste skrifter,
både i öfversättningar och egna arbeten, och förnämligast prisa
kärleken på ett sätt, som är mäktigt att qväfva alla ädla tänkesätt i ett
ungt och sensibelt hjerta. Detta torde dock böra förlåtas de snillen,
som genom värdigare arbeten sedermera vunnit vår aktning, men att
se äfven dem, som ännu tarfva undervisning både i skaldekonsten och
sedoläran, sätta sig öfver alla reglor, som bada tillsammans gifva dem,
för att utströ sitt gift i anonyma skrifter: det är både förargligt och
ömkansvärdt. Som till exempel: ett snille, som bort lära sig tygla
en öfverdrifven imagination, hvars utsväfningar icke en gång naturen
tyglar, som äunu borde hafva så mycket öfrigt af uppfostran, att

den respekterade dygd och religion..... detta snille torde kunna

företaga sig att gäcka de heligaste ting, all renhet i seder, förolämpa
folk af konduit och så medelst äfven såra sin reputation och samvete:
och då detta allt applåderas af några skämda menniskor, då sådana
tilltag höjas öfver skyarne, muntrar det äfven andra att gripa sig an
och efter yttersta krafter göra lika försök för att vinna
lättsinnighetens, jag vill icke säga liderlighetens, beröm. De anonyma poemerna
öfver Spöken, om Susanna, Björndansen m. fi. kunna tjena till bevis
på hvad jag anfört/

Ett par af dem, som "tarfvade undervisning både i
skaldekonst och sedolära," blefvo föremål för särskild tuktan. Den
ofvannämnde Björn lemnade 1780 -81 en mängd erotiska
dikter till Stockholms-Posten och öfversatte sistnämnde år
en roman, "Kärlekens Villfarelser" af Imbert, görande i en
lång artikelföljd allmänheten uppmärksam på detta arbetes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free