- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
207

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207 THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR.

i det helas intresse; till detta hela sjelft höjer man sig
genom en sådan insigt, och dermed betages smärtan
karakteren af smärta, "får en karakter af ljufhet, af en innerlig,
salig tillfredsställelse." — "När du kan säga till dig sjelf" —
skrifver han till Heurlin — "och le med lugn mot
himmelen: "detta är hvad jag är och måste vara; detta är mitt
mått af fullkomlighet och sällhet!" då, min Vän, är du en
Yis. . . . Jag kan icke upphäfva smärtor, men jag kan
göra dem till ett segerfält for den ädla menniskan"1).
Ur en otryckt uppsats meddela vi följande öfver samma
ämne: "Naturens och allt lif består i rörelse; och rörelse
består i att ett mindre viker för ett större: Det är detta
vikande, man barnsligt kallar det allmänna onda, dådet
snarare borde heta det allmänna goda; ty det är
vilkoret för rörelse, för lif, och lif är det allmänna goda.
Smärtan är ej annat än det verkande lifvets stöt. Och
denna stöt är naturens väckelse: Gå! Gör! Njut! Derföre
börjar all lefvande rörelse, allt nöje med en brist, en
smärtkänsla, en äggelse. Lycksaligheten är harmonien af nöje
och smärta såsom musiken af ljud och dissonancer. . . . Ett
lif utan smärtor, ett ständigt gående nöje är känslolöshet,
monotoni, dofning, stumt qval, död. Det högsta lif är de
stora smärtornas, hjeltens, martyrernas. . . . Om ingenting
gick före och ingenting följde på en smärta, så vore den
ett ondt, men riu i sitt sammanhang af vällust och lif är
den ett af de första goda. . . . Vara olycklig och hafva en
smärta, ett lidande, differera mycket. Det förra innehåller
en förbittring, en förtviflan, ett qval af tanken, att ett Ondt
är, som ej borde och ej behöfde vara. Det senare är

*) Atterbom s. o. s. 82—83.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free