Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR.
209
eller räfvar eller åsnor. . . . Äfven de uttrycka kraft — för
verlden; enskild harmoni — för naturkännaren; högre harmoni
— för den vise. . . . Det är lätt att bevisa, att sjelfva . . .
vargen och stråtröfvaren hafva sin rymd af ära och
storhet. . . . Brottslighet är en bländföreställning, hvars rätta
föremål icke finnes i naturen." . . . "Det enda brott är då
litenhet! Besinnen det i små. Det är ej er ondska,
det är litenheten, gjord betydande, sjelftillräcklig, som sätter
er emot den stora sanningen, den stora sällheten, den stora
skönheten. Det är litenheten, som gör er till missnillen
och missdådare, narrqvicke och skälmsluge" 2).
Sålunda finnas icke oordning, ondt, brott för den, hvilken
betrakta? naturen som ett helt, det är, med den Vises öga;
han ser i allt blott enhet af kraft och harmoni. "Allt för
kreaturet är hänförelser (relationer); och efter dessa dömer
den svage tänkaren om verlden. Fjettrad vid den trånga
och mörka synpunkten af sitt sjelf, smittar han naturen med
sin litenhet, dödhet, oförmåga." Men "den Vise . . . ser
med samma öga, som Gud: så till vida, som han ser eviga
krafter hvimla i oändliga lif; uttrycka sig i hvart; vara makt,
herrlighet, i det minsta grand som i det hela." Hans för-
a) Atterbom s. o. IV s. 74—75, 77. Anm. till Passionerna, Thorilds
Saml. Skrifter I. s. 41. — Det är sålunda endast för den vise, som
brott icke finnes. Om brottslingen i vanlig mening och hans
handlings tillräknelighet yttrar Thorild sig icke. Strängt taget, kunde
han om denna senare icke något säga, ty han förnekar viljans frihet;
menniskan kan aldrig handla annorlunda, än hon handlar, och detta
gäller icke endast den goda menniskan, utan äfven missdådaren.
Likaledes är själens odödlighet oförenlig med hans åsigt om menniskan
"som en del af detta allt, som på en gång skyddas och lider, födes
och förstöres af dess högre allmänna eviga lagar." Med skäl
anmärker derföre Nyblaeus (p. 242), att om Thorild uppställer filosofiska
satser af praktiskt innehåll, så är detta en vetenskaplig inkonsequens,
men en inkonsequens, hvilken hedrar honom som menniska.
Ljunggreu. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
