- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
211

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR. 211

— dygdens! dygdens! —- tillhör icke vilddjuret eller dåren.
Den Vise endast!" 3) — Och härmed sammanstämma
slutraderna i "Passionerna," i hvilka skalden ber dygderna följa
honom genom lifvet.

"När jag bland menniskor söker sällheten: utan att finna!

När jag från Skogsklippans sällare höjd ser ut Öfver jorden:

Eller derifrån rörd går ned att gråta i Dalen."

I naturen är allt "gradation, mångfald." Emellan det
högsta och det lägsta ligger en mångfald af kretsar, och
menniskan sträfvar från en lägre upp i en högre, utbyter
begreppet om ett lägre väl med begreppet om ett högre
beständigare väl.

"Men lättheten af de lägre Välens sällheter, vanan att finna dem
ljufva, nödvändigheten att uppoffra dem, — allt detta gör det högre
Valet svårt. För att hinna till dess ägande, måste själen uppfyllas af
dess föreställning; måste lida, ofta, af de lägre nöjens återvändande
retelser; måste blifva fri, öm och stor. Den som från fattig vill bli
rik, från ringa stor och mäktig, från okunnig vis, från svagt sinlig
dygdig, har samma väg att gå; måste med samma oförtrutna gladhet
se svårigheten af det högre, och med samma beskedlighet påstå det" 4).

Till den högsta kretsen kunna väl endast få hinna, men
en hvar kan dock, inom sin krets af lif, hafva sin
lycksalighet och, genom sjelfviskhetens öfvervinnande, alltmera
närma sig att vara hvad en hvar borde vara: "en Gud i sitt
stoft." Vid detta sitt sträfvande har menniskan rätt till
fullkomlig "frihet, våra naturligaste förmögenheters
ohindrade verksamhet, förståndets för det sanna, hjertats
för det goda, sinnenas för det ljufva" (X1ld 81).

Af allt detta följer, att ett hvart är inom sin krets ett
berättigadt, en uppenbarelse af det gudomliga, af kraft och

8) Atterbom s. o. IV s. 76, 77, 64.

4) Atterbom s. o. IV s. 91.

14*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free