Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1782—1783.
245
var den senare icke alldeles främmande för artiklen. Den
är uttryckligen skrifven för att bibringa allmänheten bättre
tankar om både Thorild och hans motiver. Vi meddela
några utdrag.
"Man har talat öfver detta ämnet, och obeskrifligen olika.- Den
förmodan jag är i, att kunna gifva något ljus deråt och kanske bidraga
att fästa omdömena, har gifvit mig idéen att säga något____ Jag
känner den unge auktorn; det är omöjligt att icke hedra den karakter
af öppenhet och sanning, som verkligen tillhör honom. Hans själ har
all den spänning, som fordras till ett stort snille; och detta kan, efter
hans egen reflexion, icke vara åtskildt från en stor menniska. Jag
har äfven sett hans stycke *), och man skall hafva svårt att icke kalla
det sublimt. Må ingen tro, att jag börjar ett försvar; han tyckes
verkligen icke mycket behöfva det. Det är sant, att jag kan kalla
mig hans vän, men detta bör ej kasta någon skugga på min »oväld."
Efter denna inledning anföras några yttranden af
Thorild, beledsagade af ins:s egna reflexioner.
"Om Sanningen uppoffrar mig," säger han, "så skall jag se min
undergång med fortjusning: jag skall dö en tom,"falsk meteor-varelse
för att uppstiga en sann, en ädlare. En gnista har mera värde i
naturen, än det vidaste luftsken, om ej för barnen och dårhopen." — Man
talar icke så, utan då man har ingenting att frukta af den stränga
gudinnan; utan då man lefver i hemligt förstånd med henne, att jag
må nyttja hans egna uttryck.
"Jag söker fullkomligheten; men det är nog naturligt, att i ett
så stort bemödande misslyckas. Man försäkrar, att jag det har. Väl!
Jag skall då åtminstone ej göra mig någon ära af ofullkomligheten.
Till stor Poet har en bland millioner, men till ädel Menniska ha alla
rättighet."...
"Man kallar mig högmodig; och derpå undrar jag alldeles icke.
Om jag ock af den renaste känsla sökte blott det stora, blott det
rättaste och ädlaste; så skulle jag alltid vara i denna faran.
Storheten ocli högmodet likna hvarannan för mycket. De åtskiljas blott
på den ofta ganska fina karakteren af sant och falskt. Som här gifvas
nog svaga för att kalla högmodet storhet, så måste här gifvas andra
nog blinda eller råa för att kalla storheten högmod."–
"Jag vet: man ogillar mitt uppförande mot Sällskapet.
Men detta kan icke hedra deras moraliska ljus, som så döma. Jag
*) "Passionerna" utkommo.på trycket först år 1784.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
