Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1782,—1783. 249
turens sköte. "Återkalla mig i naturen," skrifver han till
Heurlin, "vet: jag tillhör den ej mera så häftigt och
uteslutande; sällskapsverldens, Jyckans och ärans charmer
äro mig närmare. . . . Rys ej, min vän, naturen är vårt
tempel, ej vår alldagsboning. Vissa rena och höga
själar kunna oinskränkt helga sig åt tempeltjensten. Men
frukta ej! Det är blott valet af den for mig högsta
lycksaligheten, som förvillar mig. Hvar är den? Svara! Huru
förnöjer du en själ, född för att åtrå allt. — Ack min vän!
jag kan ej hängifva mig åt verldens ström; och ej bortdö
evigt i naturens sköte. Sköna, mystiska, himmelska död!
Men der är ej mitt väsendes allt. Jag är nu nära
medelpunkten af menniskosinnet. Der är mitt fulla lif. Rycka
mig derifrån, är att kasta mig i saknad och suckar. Jag
söker — en personlig sjelfständighet och en
borgerlig ära: som en odödlighet och en själens himmel"
(a5/2 83). Vännen, hvilken höll som bäst på med att köpa
en landtegendom, i förhoppning, att han och Thorild
skulle der tillsamman i naturdyrkan lefva och filosofera,
blef förskräckt öfver den förändring, som dessa ord antyda;
han ansåg Thorild förlorad för naturen, otrogen mot den
lifsåskådning, i hvilken denne uppfostrat honom. Thorild
svarade: "Denna omsorgen är öfver din själ. Jag vet
min lycksalighet, ej du. Jag bestämde den. Jag är lika
litet en naturprest, som en verldsträl. Jag är en dödlig
Vis; ej fästad vid någon annan krets, än det renaste och
ädlaste menniskosinnes: men just derföre måste jag se och
njuta både menniskoverlden och naturen. Detta är ej Belial
och Gud" (2t/3 83). Och då vännen ändock fortfor med sina
anbud och sina förebråelser, utropade Thorild: "Himmelens
Gudar! låt mig ej mer höra dessa Rousseauismer!" (26/4 83).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
