- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
251

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1782,—1783.

251

för poesien, framträder på flerfaldiga ställen i
Stockholms-Posten 8). Vi hafva sett, huru man satte den s. k. tyska
smaken nästan liktydig med orimmad vers. Och detta icke
alldeles utan skäl. Engelska skalders exempel, särskildt den
orimmade versen i Miltons " Par adise Lost" hade föranledt
flera tyska skalder, redan i slutet af 1730:talet, att förklara
rimmet krig. Detta betraktades såsom icke blott onödigt,
utan äfven förderfligt. "Rimmets förkastande," säger
Hett-ner, "ansågs en tid som kärnan och hemligheten af all
konstnärlig idealitet." Odepoesien och den anakreontiska
diktningen framgingo ur denna kamp. Klopstock förklarade
sig obetingadt för den rimfria versen, och det var hans
inflytande som i Danmark kallade till lif striden om rimmet,
hvilken der utkämpades årtionden förr än hos oss, och
äfven der mest på vers och i parodier. Äfven Thorilds
förkärlek för orimmad vers kan föras tillbaka på Klopstocks
inflytande. Men Thorild fattade, som vi sett, frågan vida
fördomsfriare än tyskarne; ty han fördömde icke rimmet, utan
fordrade blott erkännande för äfven den orimmade versen.
Ensidigheten hos honom låg deri, att han ansåg rimmet
tillhöra ett lägre slag af poesi, och att han för den högre, den
sanna poesien kräfde orimmad vers. Kellgren åter ansåg
rimmet, särskildt för svensk poesi, vara oeftergifligt. .Kanske
befarade han," att på den ståndpunkt, hvarpå vår poesi befann
sig, barbariet’ skulle inbryta med orimmet. "Att skrifva
rimfria vers är," sade han, "mycket beqvämt, man behöfver
blott låta pennan löpa." Men jemte den obestridliga
smakfördomen, som beherrskade Kellgren, leddes han dunkelt
under denna strid af känslan för det formelas betydelse i poesien.

6) Några af dessa äro af Atterbom sammanställda IV s. 141—2.

Vi hafva i det föregående likaledes anmärkt flera, se t. ex. s. 127, 139.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free