Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1784.
299
styrka" har afgjordt och sjelftydligen vida mer" 6).
Beträffande Kellgrens yttrande om skalders belönande, yttrar
Thorild: "Skulle man ej först, M. H., afgöra, hvad det lilla
Vers-gyckleriet väl är värdt? Flygtig ära skall man fordra för
det lysande lapprit: belöning endast för det stort nyttiga
eller rörande förträffliga. Hofven naturligen behöfva
fåfängan: och dessutom, M. H., hafva ju alltid de svage snillen
smickrat och tiggt hos dem."
Tystnad och förakt — är en förträffelig mans konst. Men den
kan ock lätt blifva en liten bouffonnade af storhet, ett litet vittert
Donranudodecolibradoseri. Det vore t. ex. löjligt om en kalf ville
låta mössen äta upp öronen på sig, eller en skat-unge låta plocka
sönder sig i örnens klor, med detta very noble sentiment. Tanken är
stor: Excipe, att låta äta upp sig med tystnad och förakt.
Med detta nummer upphörde "Nye Granskaren;" af
hvad orsak är okändt. Något förbud mot dess fortsättande
är aldrig utfärdadt. Möjligen har den nye boktryckaren
icke vågat fortsätta med bladets tryckande, och Thorild,
under sina fåfänga försök att skaffa en annan, blifvit utledsen
åt hela företaget. Yttranden i Thorilds memorialer af 1786
antyda något dylikt7). Intet tillkännagifvande har dock
•) Härvid anmärker Atterbom (IV. s. 224): "Det är sant; Gustaf
III, så stark i all annan vältalighet, var det icke i denna lyriska.
Men tänker man på to tal-omfånget af snillegåfvorna: hvad förslå då
Gyllenborgs mot Gustafs?" — Om annat än total-omfånget kan ju
här icke vara fråga.
7) "Jag ville skrifva publikt: och såg dessa arma medborgare, som
skola censurera snillet, bäfva. Jag gaf förskrifningar
påde-ras böter: jag förklarade, blidkade. Ändå var allt ovisshet och
ängslan. ... Boktryckaren pliktar hela sin trygghet och halfva sin
välfärd för det, som han vill göra sin okunniga själs ed på ej är farligt.
Auktorn uppkallas som statsbrottsling för det, som han ville göra sin
kunniga själs ed på ej är farligt. Sedan läsa de tillsammans i
kon-sept sina redliga Sannings-blad, se bäfvande på hvarannan och
fråga lika kloke: hvar är det Farliga? Thorilds Saml. Sk. II s. 141.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
