Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1784.
301
aldrig föreställa sig, att någon auktor af ädelhet, vett, snille och
smak skulle kunna till allmänheten framgifva gallan af så mycken, så
svart ondska. Likväl har jag, med förtrytelse, fått höra, att man lagt
en värdig auktors namn dertill, som aldrig bort kunna gifva orsak,
att blifva så misskänd. Detta poem har förekommit många ej
annorlunda, än som harmonien af flera hopsamlade och sammanslagne
pannjern, jernlänken och koskällor, med en viss dervid observerad takt,
som väcker osmak hos hvar och en. Om M. H. har tillfälle läsa det,
och behagar döma deröfver med oväld, hvarom jag aldrig tviflar,
så säg sedan, for hvilken klass af medborgare, M. H. finner den böra
vara auktor, som är i stånd att så förringa sitt eget värde, bruket af
sitt snille och att skrifva med så nedsudlad penna? O vett och
skällsord, i prosa eller vers, utgör blott elevationen i packets
röst; bannor och strid är djeflarnes styrka. Kan det dåvaraannat.
än en dygd, en fullkomlighet, att underlåta den så kallade st räf
f-srtilen? Hvad förträffligt och eleveradt är uti ordet galgsångare,
uti pöbelgäck och dylikt? ... M. H. menar, att jag "anser hvar väpnad
för en mördare." Alldeles icke. Mången väpnar sig för att skrämma
med vapnen–– Men deremot, angriper man, söker man såra en
värdig man, till sin person, namn eller ära, för allmänhetens ögon, må
man dertill hafva större eller mindre skäl; blir hämnden öfverdrifven;
då är man en mördare, åtminstone i den rättsinniges omdöme....
M. H. vill "hämnas, men utan ondska och afund." Detta kan man
säga om Lagen, då han straffar. Men hämnd utan ondska och afund;
huru skall jag förstå det, i synnerhet hos den, som yttrar sig vara
förbittrad? Nej, M. H., nog finner man er dyrka hämnden och
högmodet–– "Carl XII kunde ej förlåta Patkull." Detta
berömmer, M. H., och just öfver detta yttrar hela verlden sitt missnöje."
En enda insändare tager i allo Thorilds försvar. Dagl.
Allehanda d. 14 och 15 Okt. har "En anmärkning
öfver dem, som anmärka vid den Nye Granskaren."
Man återfinner der Thorilds tankar, ja hans ord, men
icke hans stil. Uppsatsen är tydligen inspirerad af Thorild,
men icke af honom skrifven. Det är nonsens; heter det,
att man medger Thorild höghet och nit för sanning och
dygd, men på samma gång anklagar honom för låghet
och brist på dygd. Om man finner det underligt, att han
talar med lika styrka för det ädla och goda, som emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
