- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
309

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1784.

309

garna icke nya, men af Thorild egendomligt uppfattade och
framstälda; och äfven här var tillämpningen det svagaste.

Thorilds reformsträfvanden inom vitterheten kunna
sagas hafva en mera negativ och en mera positiv sida. Den
förra låg i protesten mot reglorna och företrädesvis mot
rimmet, hvilket för Thorild representerade hela regeltvånget.
Men i sin polemik mot rimmet fortskred han till
misskännande af den poetiska formens betydelse: höga tankar, starka
känslor, lysande bilder allena utgjorde för honom poesien.
I anmärkningarne till "Inbildningens Nöjen" säger Thorild:
"Jag skall ej försvara att denne Odén är skaldkonst, eller
ode, som är högsta slaget deraf. Jag känner det lilla
folkets små lagar. Jag har längesedan föraktat att skrifva
ett stycke poeteri: som jag märkt att här ett helt litet
själa-magert skrå har privilegier, gebühren, lag och rätt på...
Andre kunna skrifVa v ers ar: jag ville skrifva geni e. Jag
ville kunna röra, upplyfta, förtjusa mina medlefvande. —
Men dock — om skaldkonst är glansen af bild, höjden
af känsla, styrkan af språkets musik —- förlåten mig, mine
små herrar! så är allt hvad som har detta, just det j ej
skrifven, skaldkonst; så är rimmet hvad en afmätt knäpp
på strängen skulle vara i en violin-sonat, eller en
återkommande Caprioletto i en dans; så är sjelfva den konstiga
metren ej annat än ett kallt mode" 8). Det enda erkännande

8) De, som sammanstält och utlagt Thorilds ästetiska åsigter,
hafva återgifvit detta ställe så: "Utan poesi" eller "utan sann
poetisk känsla" är rimmet hvad en afmätt knäpp etc. — Oss deremot
synes Thorild säga, att, om poesi är glansen afbild, höjden af känsla
m. m-, då är rimmet för poesin något likgiltigt, ej mer värdt, än en
afmätt knäpp på strängen i en sonat, hvilken knäpp, just som afmätt,
kan hafva sitt lilla behag, men för sonaten som sådan saknar all
väsentlig betydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free