- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
311

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1784.

311

brotten lätt urartade både hos Thorild sjelf och, i än högre
grad, hos hans efteràpare. Det var mot detta Kellgren
uppträdde: det var detta han med löjets vapen sökte bekämpa.

De båda poemen: "Passionerna" och
"Inbildningens Nöjen" visa tillämpningen af Thorilds teori. Tillägger
man det metriska någon afgörande betydelse i poesien, så
kan knappast något af dessa stycken kallas ett poem. Det
senare är skrifvit på prosa, och "Passionerna" är författadt
på hexametrar, hvilka icke blott visa obekantskap med detta
versslags art, utan äfven förråda brist på öra för dess
välljud 9). Dikten är en filosofisk lärodikt, och kanske mera ett
verk af filosofen, än af skalden. Kellgren fann den vittna om
snillrikhet, om rik inbillningskraft, om hög och manlig styl
och framför allt om öm och liflig känsla. Hvad som hos
samtida skaffade den så många beundrare var väl mest den
glödande entusiasm, hvarmed de höga, men ofta dunkla,
tankarne äro framstälda. En af Thorilds biografer *) säger
sig hafva känt ett par högt bildade män af skaldens
samtida, hvilka aldrig, efter så många års förlopp, kunde utan
rörelse erinra sig och deklamera poemets början:

"Från ditt sköte, natur, lät i äteriska vågor
Strömma öfver min sång behag och rörande skönhet,
Strömma förtjusning. Dig, ack Dig, odödliga! milda!
Allt-upplefvande dig, Natur, min bäfvande harpa,
Stämmes. Tyst omkring mig sväfva, Ossians ande!"

Innehållet är detsamma, som vi lärt känna i öfversigten
af Thorilds filosofiska åsigter: Naturens allkraft lefver och

9) Hammarsköld, Sv. Witth. s. 409 säger, att "versen bryter icke
allenast ofta mot all prosodisk accent, utan är äfven stundom än
öfver-än undermätig." — Om Thorilds rimmade vers säger H., att de "hafva
de allra olidligaste metriska hårdheter, och rimmet har, liksom för att
hämnas det förakt, hvarmed Thorild stundom yttrade sig derom, så
besvärat honom, att tanken ofta blifvit strypt."
Svenskt Pantheon h. 14 s. 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free