Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 . LEOPOLD. THORILD.
det af naturen ädla, högsinta, sinnelaget, i förening med
omgifningens inflytanden, bortfjärmade småningom hvad som
var tillgjordt och osant och utbildade denna fina urbanitet,
som längre fram hänförde alla, hvilka kommo inom hans
trollkrets, och som för vår föreställning är oupplösligt
förknippad med namnet Leopold. Emellertid fortfor Kellgren,
ännu flera år, att, med all aktning för Leopolds stora
egenskaper, dock anse honom fåfäng och affekterad. Det var
först under den gemensamma kampen mot Thorild ett mera
förtroligt förhållande inträdde, hvilket fortfor med stigande
värme ända till Kellgrens död, ehuru äfven under denna
tid umgänget icke var synnerligen lifligt3).
I sammanhang härmed må vi anföra ett yttrande af
Leopold sjelf om hans anställning hos Gustaf III. Det läses uti
en till excellens v. Engeström stäld promemoria, hållen i en
humoristisk ton och skrifven nära ett fjerdedels sekel efter
Leopolds inträde vid hofvet4). "Kellgren" skrifver han "hade
gjort af Gustaf Wasa ett odödligt poem. För min del förskrefs
jag från Upsala att tillägga slutljuden i Frigga, Helmfelt och
andra af H. Maj:ts teaterarbeten. Jag hade ej Kellgrens
talang; men jag var ung, arbetade fortare och skref mer.
Innan kort uppvägde jag hans beröm vid hofvet, icke genom
den verkliga godheten af hvad jag gjorde (ty den lyriska
första akten till Helmfelt, öser beröm på kungen och de stora, har en
ganska god hälsa och har säkert mycken lycka, om lian kan
bära den, han har, hvarom många och bland dem Rosenstein
mycket tvifla. Han lefver med kungen på en helt familiär fot."
3) Då Leopold 1793 flyttade till Linköping, hvarifrån han först
efter Kellgrens död återvände till Stockholm, skref Kellgren till biskop
Lindblom och gratulerade honom att få Leopold i sitt grannskap.
"Min olyckliga sjukdom," tillade han, "har aldrig tillåtit mig att så
nyttja nöjet af hans umgänge, som jag önskat.
4) Handskrift på Kgl. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
