Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1785—1791.
351
äfven flera af Leopolds filosofiska odén, hvilka samtiden så
högt uppbar, men hvilka uti efterverldens ögon icke äga fullt
samma värde. Äldst bland dessa är "Ett Tillkommande,"
om hvilket i en not säges, att det "utgör femte sången af
ett större poem, ännu ej färdigt att se dagsljuset." Mera
retoriskt än poetiskt framhåller det vigten af den g^nom
tidens skepticism angripna läran om ett tillkommande lif.
Vida mera poetiskt är det af en lågande känsla uppburna
odet "Häfdernas Röst," uppläst i Sv. Akademien d. 24
Jan. 1789, således strax före den märkvärdiga
riksdagens början och tydligen motiveradt af skaldens harm öfver
den otacksamhet, för hvilken han ansåg konungen vara
ett mål från det fientliga adelspartiets sida. Detta
framträder tydligt i följande rader:
Jag vet det är ej smädarns röst,
Som kan en hjeltes mod förfära:
Hans rätta domstol är hans bröst,
Ett tryggadt fosterland — hans ära.
Men just i detta stora värf
Hvad: om han såg sig öfvergifvas?
Hvad: om ett söndradt folks förderf
Så långt, omsider, kunde drifvas?
Och att dikten i sjelfva verket syftar på Gustaf, synes
af sista strofen, hvari det heter om efterverldens dom:
Hon kommer, — hon, som skall sitt ljus
I mörkrets djupa gömslen bära;
Som drar ur fallna murars grus
Förrädarns brott och hjeltens ära;
Hon — Gustaf l — hon, hvars djerfva drag
Sin högsta dager skola gjuta
Just der, hvar vördnaden, i dag,
Befaller sanningen att sluta.
Det var efter läsningen af detta ode Kellgren skref det
af Atterbom meddelade bref, hvari han beklagar, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
