Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1785—1791.
371
var dock vid en disputationsakt han första gången visade,
sig för konungen. Han disputerade pro exercitio för en af
honom sjelf författad afhandling, "Kritik öfver Montesquieu,"
d. 22 Mars 1788, uti Gustaf III:s närvaro. Det var utan tvifvel
en bland de märkligaste disputationsakter, man i Upsala
sett, och Thorild sjelf firade vid detta tillfälle sin kanske
största triumf. Karakteristisk är Thorilds egen beskrifning
på denna akt, lemnad i bref till Tham:
Kungen var här. Min disputation pro exercitio skulle göras;
fastän icke just den dagen. Således: intet utseende af ett servilt
behaga, eller ett falt lycksöka. Kungen, fastän uppenbar för allas ögon,
incognito; att ej blotta majestätet för en republikans möjliga vildhet.
Auditoriet det mest lysande: hof, lärde, prester; också fruntimmer.
Kungen redan intagen af hög fördom; intagen i kritiken (ett rafs af
några timmar), hvilken han aftonen förut på slottet häftigt försvarat
emot sina akademister. Armfelt bredvid, som förelyste, som
efterstrå-lade sin kungs lifligheter af bifall och nöje. Mycket förstånd slösades;
många traits brillants, som man sade; mycket emfaser. Vigt och
alvar, mod och hjerta, mera än man här någonsin hörde och såg.
Allt, herrligt och applauderadt. Kungen liksom utom sig.
Ärkebiskopen, crachanerad och skrattande, satt på trappsteget af katedern.
— En hel mängd extra. Schröderheim, den förste, hade mycket skrifvet:
oreda, oärlighet, lömsk mening, parodi af hög styl, liocus pocus af
qvickhet; han red af, hängande ur sadeln 6). Den andre, öfverste Hast-
6) Sjelfva Atterbom anser omdömet, att Schröderheim haft lömsk
mening, vara obilligt; underligt nog, synes Thorild, att döma af
flera yttranden i bref, hyst ovilja mot denne eljest af alla så omtyckte
man. Traditionen förmäler, att Schröderheims opposition varit ganska
grundlig, men att Thorild mest svarat honom med fyndiga qvickheter
och ordlekar. Schröderheim lät sig likväl icke deraf blända, utan sökte
återföra honom till saken, men då Thorild slog bort hans argumenter
med blixtrande infall, vände sig Schröderheim till præses, professor
Hernbergh, med anhållan, att denne ville upptaga och besvara
argumen-terna, enär respondens icke kunde förmås att svara på tal. Hernbergh
hade emellertid endast på det vilkor gått in på att presidera, att han
icke skulle behöfva säga ett ord. Han teg derföre, men då
Schröderheim förnyade sin anhållan, utbröt Thorild: "Så förför då icke min
præses att tala; han är ingen Paris och ni sannerligen ingen Venus."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
