Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1785—1791.
375
Thorild icke passade i hofcirklen 8) En annan fråga är, om
Thorild skulle velat träda der in, om han önskat ett
favo-ritskap? Sammanställa vi alla Thorilds skriftliga yttranden
om konungen, och besinna vi under hvilka förhållanden
de nedskrifvits, så tro vi oss kunna jakande besvara denna
fråga. Hans stolta, om än höfliga, beteende mot
konungens utsände, hans visade kallsinnighet mot konungens
nåd innebära ingenting deremot stridande. Oaktadt han
nämligen i sin beskrifning af disputations-triumfen talar om
denna som om ett lappri, röjer tonen i beskrifningen, i
hvilken grad hans fåfänga deraf blifvit smekt. Den lysande
framgången stegrade hans stolthet, och, för att begagna
Kellgrens uttryck, "full af sig" kände han sig gentöfver
konungen som makt mot makt. Hofherrarnes besök gaf
ökad näring åt denna sinnesstämning, och han satte en ära
uti att synas som en för konungagunst likgiltig republikan.
De högtflygande planer, hvaraf han då upptogs, samt den
tillärnade resan till England hafva äfven i sin mån bidragit
att blända honom. Men förbländningen varade icke länge.
Ty med allt detta önskade han ingenting högre, än att
blifva påtvingad det, som han låtsade försmå, och detta
framträder på ett mycket naivt- sätt uti ett senare bref till
Tham. Han berättar deruti, med synbar belåtenhet, att
han varit i Stockholm och blifvit "cajolerad af herrarne, . .
bjuden att se Tell och Montesquieu à Marseille i
Schröderheims loge, . . . bemärkt af konungen, visad för Fersen
o. s. v." Men omedelbart derpå tillägger han: "Hvarföre
•) v. Beskow, s. o. s. 305, säger sig af samtida hört, att Thorild
haft ett slags påflugenhet i sätt att vara och yttra sig, på grund
hvaraf konungen befarat, att ett möte kunde snarare gifva tillfälle till
en brytning, än till ett närmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
