Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
. LEOPOLD. THORILD.
och i distans). Sök precist ett tillfälle; ty jag har en plan
lagd hos honom. Detta genast och väl och vist"3).
Den dubbla doktorsplanen blef aldrig utförd.
Medicinen tyckes Thorild snart hafva öfvergifvit: "jag kunde icke,"
heter det i bref till Tham, "ännu bringa medicinen (en i
sig sjelf gudomlig slöjd, men förvirrad) till vetenskap, klar
sanning, en ärlig mans visshet, och jag ville icke göra fusk."
Äfven i juridiken måste visserligen allt skapas, om den
skalle blifva vetenskap; men det ansåg Thorild sig kunna
medhinna. Han försäkrade, att han studerade juridik "både
djupt och häftigt;" men förmodligen hafva studierna varit
inskränkta till rättsfilosofi, och vid studiet af den egentliga
lagkunskapen den metod blifvit använd, som Tham
karakteriserar med dessa ord: "Min Herre är bra qvick, men icke
nog lärd. Kanske består felet i den metod, som jag minnes
sedan sist här på Dagsnäs, att blott i bräddarne läsa böcker.
Vill man äta stek, så är det icke nog, att smörja sig om
läpparne med köttsoppa." Erinrar man sig äfven Thorilds
hat mot "detaljplock" och vet, att han ansåg under sin
värdighet, att inhämta sådant, som en vaktmästare lika lätt kan
känna eller inhämta; så finner man, att hans studier
åtminstone icke voro hvad man vanligen kallar
examensstudier. Den förberedande filosofiska examen hvari ingen
juridik ingår, kallade han derföre "en liten högtid af vett";
men då juris-candidat examen kom, och Thorild, oaktadt
han "förbehållit sig," att den borde vara i doctorala och
stora ämnen, tillfrågades om datum på äldsta skjuts-
3) Atterbom, IV. s. 268—9. — Heurlin tjenstgjorde under både af
Ugglas (sedan excellens) och Låstbom (sist president i kammarrätten);
och enligt Crusenstolpe ("Trehundrade anekdoter" s. 74) uppsatte han
merendels de betänkande, som dessa herrar hade att afgifva; den förre
skref aldrig, den senare sällan dylika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
