Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1783—1791.
399
Äfven den vackra slutkören må vi anföra:
"Lefve, den hjelte, som Sverge förlossat!
Lefve vår Konung! lefve vår Far!
. Svearnes bojor han modigt förkrossat,
Svearnes kärlek skydde hans dar!
Måtte hans namn genom seklerna räcka,
Vårdadt och lofvadt i frihetens sång!
Måtte hans dygd hos nationerna väcka
Fasa och hämd mot tyranner och tvång!
Njute, till folkets och konungens heder,
Spiran sitt välde och lagen sin rätt!
Pryde hans ätt,
Till tusende leder,
Den thron han beklädt!"
Allmänt bekant och beundrad är arian: "Adla skuggor,
vördade fäder." Förtjenta af uppmärksamhet äro äfven
samtalet emellan Christiern och Norrby i första akten,
en-kornas kör i första aktens åttonde söen, Christierns monolog
i tredje aktens första scen, för att icke nämna flera ställen
af lika skönhet.
Atterbom har upprepat och biträdt tvenne af Thorild
gjorda anmärkningar mot detta stycke. Den ena framhåller
orimligheten af att låta Christiern (I. 4) inför folk och hof
skryta af sin "dolda list." Han säger:
"Det ädla blod, som från dess hjerta flutit,
Uti mitt säkra våld för evigt lämnat har
En svag och sårad kropp, som lydigt kedjan drar,
Sen mot min dolda list han all sin styrka brutit."
Det klandrade uttrycket förklaras genom de strax derpå
följande raderna:
Allt vikit för min hand, som mera vist förstod
Att politikens nät med krigets vapen para.
Och Christiern vill sålunda säga, att icke blott hans
makt, utan lika mycket hans politiska klokhet beredt honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
