Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1783—1789.
485
lade denna lättrogenhet, finna vi icke blott Munck, Armfelt,
TCuuth, utan äfven Oxenstjerna, Schröderheim, Toll,
Adlerbeth och, för en kort tid, till och med Carl Aug.
Ehrensvärd. Omsider tyckes dock konungen förlorat intresset
för dessa dårskaper, hvaremot de så mycket ifrigare
omhuldades af hertig Carl och hans vänner. I Ulfvenklou
uppträdde 1783 en ny mystiker och spåman, som af hertigen
omfattades med mycken ynnest, och i hertigens krets
sysselsatte man sig ifrigt med "mystiska arbeten," sållning,
andeskåderi, skattgräfning m. m. Äfven magnetismen hade
hos oss sina representanter, bland hvilka särskildt framstod
öfversten frih. C. G. Silfverhjelm. Att magnetisera och låta
spå sig blef modernt, och de i anmärkningarne till
Kellgrens bekanta poem omtalta två andarne, Anna Stina och
Lars Anders, hvilka talade genom en clairvoyant piga, voro
ingalunda en blott uppfinning af skalden 8). I kaffe spådde
mamsell Arvidsson, och det säges, att äfven konungen
besökte henne. Till allt detta, utifrån införda, kom nu den
kungens onåd 1782. Till hvilka uppenbara bedrägerier, de gjorde sig
skyldiga, kan man läsa i Lifm. Hedins berättelse (Biogr. Lex. II.
s. 328). Se i öfrigt Geijer, Gustavianske Papperen II. s. 213 och följ.
samt Schinkel-Bergman, "Minnen ur Sverges nyare Historia I. s. 377
och följ.
8) I St. Posten 1787 d. 30 Juni, således tre månader innan de ofvan
nämnda anmärkningarne trycktes, infördes en annons af en person, som
önskade få tala med andarne Anna Stina och Lars Anders, och bad
att få veta, hvarest han skulle anmäla sig; ett skämtsamt svar inflöt
i n:o 156, hvaruti frågaren hänvisades till "Mor på bruna Limpan." Men
i n:o 170 uppträdde en ins., som strängt bestraffande den, som behagat
roa sig med besagde andar, sade det visa ett elakt hjerta, "att skämta
med alvarsamma saker," vädjade till de tänkande och försäkrade, att
dessa andar voro "så mycket öfver allt verldsligt begabb, att de icke
annorlunda än med ömkan kunna anse de försök, som vågas till deras
förolämpande."
28*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
