- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
459

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1783 -1789.

459

lätt att finna, att Sensu-communisternas kalla förståndighet
skulle stöta honom, lika väl som svärmarnes religiösa
öfver-spändhet; men hos de senare fann han en känslans värma,
en ifver för religionen, som möjligen tilltalade honom: för de
förra var, om icke religionen, dock religionsformen en nykter
statsaffär, icke en hjertats sak. Uppfattas kampen som
gällande "det sanna stora," menniskans högsta och innerligaste
behof, då kan det sägas ligga någon sanning i Thorilds ofvan
nämnda omdöme om de stridande parterna. Atterbom har
också vid sitt bedömande i grunden utgått från samma
uppfattning. Men, så vidt vi förstå, var det icke en kamp
emellan Svedenborgianismens religiösa känslovärma och
rationalismens religiösa förståndskyla, utan stridsämnet var
den moderna tidsvidskepelsen i alla dess former. Det är
mot denna, som Sensu-communisterna alltjemt rikta sina
hugg. Första svaret å Kellgrens prisskrift utgöres af en
besynnerlig och oklar "Jemförelse emellan Naturalismen och
Christianismen" (n:o 239) hvaruti den senares företräde
framför den förra bevisas af dess större nytta för samhället;
förmodligen betecknar kristianism Svedenborgarnes
religiösa ståndpunkt och naturalism motståndarnes. Längre
fram (n:o 251) kom ett mera direkt angrepp i en kort, men
bitter uppsats. Den började:

rJag ville aldrig hafva känt edra nanm eller edra personer: blifve
båda, enligt eder egen önskan, i en evig glömska; men jag vet, att
jag betygat edra hufvudmän, innan de blefvo metamorfoserade till
sekteriska kommunister, inin vänskap och min högaktning. Ar det
sanningen I hafven angripit, så kan ingen dödlig hindra hennes
framgång, hon skall segra, och segra genom egna vapen: är det
galenskapen, så störtar hon sig sjelf, edra förevitelser förutan. Hvartill
tjena då edra löjliga egoistiska häftigheter?... Om det är stora
själars lott, att vara ädelmodiga i utlåtelser, starka i uttryck, utan vrede,
utan bitterhet, så hafven I felat... I hafven förgätit Locke, edert dyr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free