- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
461

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1783 -1789.

461

ska sanningar, det är icke dessa moraliska begrepp, som man antastat:
det är Svedenborgs dårskaper, hans syner, hans andeverld, lians
kor-respondens-lära, hans löjliga och oanständiga bok de Amore Conjugiali:
det är detta, som man angripit, och som är så litet grundadt i den
Heliga Skrift, de kristnas enda rättesnöre, att Svedenborgs anhängare
måst, i stället för andra bevis, hafva tillflykt till en särskild
uppenbarelse, lemnad denne deras profet. Huru denna uppenbarelse blifvit
bevisad, är tillförene omnämndt. — — —

"Det fjerde och sista sällskapets ändamål vore, efter deras
föregifvande, att göra ordenssällskaperna löjliga. Yi röra ogerna
vid ett ämne, som kan synas angå ganska vördnadsvärda och af oss
högaktade personer. Men åsidosättom personerna och talom sannin*
gens språk. Hafva ordenssällskaperna här i Sverge gått till
ytterligheter eller icke? Har här i landet existerat en ordensyra eller ej?
Medan denna yra påstod, kunde många skäl föranlåta till stillatigande.
Men sedan den är förbi, sedan den af alla anses såsom den bör, så är
det tillåtet att nämna den på ett sätt, som befriar en framtid för
dese återkomst.––

Vi anföra äfven följande rader såsom betecknande för
tidningens religiösa ståndpunkt.

rVi kunna ej för ofta upprepa det: när fråga är om dogmer, om
salighetens väg, kan den svaga menniskan ej nog misstro sitt
omdöme och bör derföre lemna domen till Gud; och detta är grunden
till tolerans. Men då det är visst, att uppenbarelsen, näst menniskors
eviga, åsyftat deras timliga lycksalighet; då det vore ett brott mot
gudomligheten att härom tvifla, så gifves ännu en profsten, hvarefter
religioner kunna dömas, nämligen deras verkan på samhället. Denna
dom hör under förnuftet, och den kan så utfalla, att den gör någon
inskränkning i tolerans nödig, utan att derföre någonsin föreskrifva
förföljelse. En religions nytta eller skada för samhället utrönes
lättast och säkrast genom den verkan, den gör på menigheten, hvars
fysiska styrka behöfver band; som behöfver tåla en oundviklig
ojemnhet i menniskors öden; som derföre, i politisk mening sagdt, har
religionen mest af nöden. Dernäst utrönes denna nytta säkrast
genom det band, en religion lägger på regenter, som icke hafva någon
annan domare än G ud, inga andra band än sina samveten. Den
lutherska läran har genomgått dessa prof. I *200>:år har den gjort
svenska menigheten till en af de stillaste, lydigaste och dygdigaste
i verlden. Den verkan religionen liaft på våra stora och af svenska
män aldrig nog välsignade konuugar, är för väl känd att behöfva
mera än nämnas."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free