Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 470
KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
Sedan polemiken med Nordenskjöld upphört, afmattades
striden, och om än följande årgångar innehålla en och
annan uppsats om andeskådare, magnetisörer m. fl., kan den
egentliga fejden anses utkämpad med år 1789. — Att
Kellgren ur den utgick som segrare, var dåtidens allmänna
mening. Öfverlägsenheten af hans talang är också obestridlig,
och ingen af motståildarne var honom vuxen. Det undgår
icke läsaren, att om dessa svärmare icke kunna i egentlig
mening sägas vara Thorilds anhängare, och om Thorild sjelf
icke skulle kunnat biträda deras åsigter, så tillhörde de dock
samma hufvudriktning inom tidehvarfvet. Om deras
revolutionära tendenser hafva vi icke yttrat oss, emedan en
undersökning af dem skulle här föra oss för långt ifrån vårt
egentliga ämne. Sådana saknas ické, oaktadt
"Medborgaren" och flere insändare i St. Posten oförtrutet söka bevisa,
att just Svedenborgs lära vore den, som mest egnade sig att
bilda goda och konungska medborgare. Vi återkomma i
nästa del till denna punkt.
I öfrigt har Stockholms-Posten under de tre åren 1787
—89 samma karakter, som under de närmast föregående.
Lättfårdigheten är försvunnen, och äfven» skämtet intager
mindre bred plats.
kunskaper i religion, lärdomen ocli smaken, utan urskilning och
opartiskhet, recensera och bedöma arbeten, och derigenom ej allenast
utsätta sig sjelfve utan äfven andra lör det förakt och de olyckor,
den nedriga dumheten medför, och jag flera gånger förgäfves sökt
förekomma dessa olägenheter, så får jag härmed än
ytterligare anhålla, att både de öfrige redaktörerne, utgifvaren af
Stockholms-Posten och i synnerhet den och de, som anse för en ära
och lycka att med upplysning antaga sig fäderneslandets och
mensklighetens väl, afhålla dessa så okunnige och så sjelfkäre gäckar ifrån
det, som ej allenast störer vår närvarande och tillkommande
välfärd, utan som ofelbart skall f ö r a dessa storskrytare, om ej i ett
verkligt elände, dock i de bittraste förebråelser och åtlöjen" (n:o 248).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
