Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 472
KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
"Seklers* dotter, i hvars sköte
Nya håfvor jorden bådas,
Nya smärtor hota den:
Säg — i mina blickars möte
Vill, som hämnare, du skådas?
Eller kommer du som vän?
Från den bana, du beträder,
Dina tusen tusen fäder
Hafva sett i alla öden
Svears dygd’stå oförkränkt.
Ofta sårad, alltid hämnad,
Svag, ej feg, ej öfverlemnad
Af ett folk, som förr åt döden,
Än åt bojorna sig skänkt.
Men om nu så grym är lagen,
Och med dig den stunden nära,
Då jag föll, förutan ära,
Bland nationerna en slaf...
O*! så stört ock du, bedragen,
Från din höjd, i glömskans haf!
Och för evigt slockne ljuset
Af den sol, som leder dig!
Och försvinne jag i gruset
Af den verld, som föll med mig!r
Knappast hade man från den svenska lyran hört
sublimare toner. På det område/ som Thorild ansåg for sitt,
firade Kellgren, behagens skald, triumfer, hvilka ställde
Tho-rildska skolans vittra dater i skuggan. Här var höghet,
utan svulst.
"Dälden," skrifven på orimmad metrisk vers, med ett
mästerskap, som aldrig "den epileptiska skolan" uppnått,
bevisar, huru Kellgren nu fullständigt arbetat sig ut ur
en fördom, som han tio år förut så varmt hyllat. Atterbom
anser denna i en fin allegori klädda dikt syfta på adlens
uppträdande vid 1789 års riksdag, och han finner, att deri
’’adlens idé blifvit af den sannaste poesi lika djupt uppfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
