- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
513

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171)1—1792.

513

Scarron, Hallman skrifva för vittcrhetens tölpar, när de
parodiera, men hafva gjort något mästerligt i allt, som är
"sann burlesk eller märkeliga karakterer och öden ur den
låga verlden." Burlesken är af det löjliga det mest ytterliga
och bisarra. — Det löjliga sjelft är antingen gement
löjligt eller ett sant naivt löjligt. Allt det löjliga, som konsten
eller en liten arglistig narr gör ihop, är idel fatuitet och
phoebus; deremot har det stora löjliga, som naturen, då
och då, frambringar, den naiva, äkta och originella art, som
ger oss högtider af skratt. "Det godhjertiga löjet
uppväcker själen både till en ny ömhet och en ny vishet. Till
ömhet, ty det visar oss menskliga svagheten, huru den jollrar,
huru den yrar, blottad i sin skam, hvarvid man ler med
återhållna tårar. Och till vishet, ty det låter oss se hvad
som är sann värdighet. Åtminstone ger detta naiva löjliga
oss alltid en viss storsint välvilja mot den, som är föremålet."

Yid bestämmandet af dessa begrepp har, såsom ofta hos
Thorild, den personliga synpunkten förvirrande inverkat på
den ästetiska. Han hade sjelf varit föremål för parodier
och förlöjligande; derföre fördömer han alla parodier. Men
om än ofta uti parodien ligger något afsigtligt, om den
stundom kan vara grof och oädel, så hör detta ingalunda till dess
väsende; parodien har obestridligen ett ästetiskt värde, om
än icke ett stort. Fullkomligt oriktigt och ur personliga
skäl framgånget är äfven påståendet, att endast det mest
höga kan väl parodieras; ty parodien vänder sig ingalunda
mot det höga, utan mot d,et låga, som ger sig ut för att vara
ett högt, eller mot det falska, det öfverspända, det
konvulsiva, hvarmed något i sig godt och sant kan vara behäftadt;
parodiens föremål måste alltid ur någon synpukt vara
hemfallet åt löjet. Det har lyckats att parodiera Virgilius, icke

Ljunggren. 33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free