Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
515
på scenen. Satir är, i stort begrepp, allt det, soui är
straffande i vitterheten; dess styrka ligger i dess sanning /
"men i samma mån den är lömsk eller fantastisk i
dikt9) är den just smädelsen sjelf i sin högtidliga ståt."
I sammanhang härmed erinrar sig likväl Thorild, att äfven
han sjelf fått höra, att han begagnat smädelsens vapen,
varit ovettig och grof, hvarföre han skyndar att förklara,
det den äkta satiren eller "sjelfva sanningen, talande emot
någon," kallas o vett af deras fånighet eller högfärd, som
deraf lida; när någon derföre klagar öfver ovett, kan man
vara viss på, att han menar "godt yett, sagdt emot
honom." — "Grofhet består icke deruti, att man säger
ingenting skönt om det gemena, utan deruti, att man säger
allting gement om det sköna." Slutligen gifver Thorild luft
åt sin harm öfver qvickheten, men lemnar på samma gång en
snillrik definition på qvickhet och infall: "Om det, man
kallar qvickhet och infall, skulle hafva en mening, värdig
menniskans höghet; så vore det denna, att qvickhet är en
rar förståndets liflighet, och infall ett hastigt drag, en
ljungeld, af förstånd."
Derefter vidtaga exemplen på Kellgrens orättfärdiga
kritik. Denna afdelning inledes genom ett vackert, i
inspirerad ton hållet, försvar för svagheten, för friheten af
allas bästa vett. Skada blott, att denna deklamation, i den
mån den är riktad mot Kellgren såsom en svaghetens
förtryckare, är en deklamation i vädret. Thorild gifver sjelf
derpå ett ganska talande bevis, ehuru detta ej hittills blifvit
bemärkt. I första delen af sin "Critik" förklarade han
nämligen, att han blott från de närmaste sex månaderna behöfde
9) Har Thorild möjligen med detta gåtolika uttryck syftat på
Aristofanes, som han några sidor förut kallat en ’’odödlig niding?’’
33*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
