- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
550

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

550 KELLGRENS „ OCH LEOPOLDS STRID MED THORILD.

sätter sig mest med Thorilds egen person. Thorild förklarar
deri orsaken till sitt uppträdande mot Kellgren: endast för
fridens skull hade han störtat sig i kriget, han hade velat
tjena sitt fädernesland, ty publiken kunde icke tåla, att några
gycklande trälar, Voltaires skuggor, försökte göra svenska
vitterheten till en "qvicka nidingars högtid." Då han först
uppträdde, med det enda felet "storsinnighet," hade den
vilda smädelsen rest sin thron högt öfver vitterheten; han
log åt dess blixtningar, men då de blefvo för vilda, kände
han harm och fann rättvist, att krossa ett så löjligt och
skamligt välde4). "Före denna stund var mitt lugna leende
åt alla oförrätter i någras tanke så ädelt, att jag i publika
papper förtjente kallas "den höge och saktmodige
Passionernas bard" 5). På det publiken skulle kunna rätt döma,
måste den lära att rent skilja emellan ärlighet och
skälmstycke, emellan högt och lågt, stort och litet, person och
sak, men, för att sluta af de bifogade exemplen, synes
Thorild egentligen menat skilnaden emellan sin egen
ärlighet, höghet och storhet, samt sina motståndares
skälmstycken, låghet och litenhet. I denna afdelning tog Thorild
sin beundrare i Dagl. Allehanda, "Vitterhetens vän," i sträng
upptuktelse, upprepade för andra gången de redan anförda
bevisen på sin egen och sina arbetens förträfflighet,
citerade för andra gången Leopolds bref, och lade till det
redan anförda det yttrande, att Leopold mer än engång bett om
medgifvande att få, såsom Addison med Milton, kommentera

4) Besynnerligt nog, motiverar Thorild här sitt uppträdande 1782—84,
icke sitt senaste angrepp. Började han förstå, att hvad han nyss
anfallit, var ett tillstånd, som fans för sju år sedan, men som nu
upphört att existera?

5) Uttryck af "Den välmente anmärkaren" 1784 (se ofvan sid. 285).
Thorild hade godt minne för alla loford.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free