Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1791—1792.
’ 53
det siitt att uttrycka sig, som det ädlare umgänget ovilkorligen fordrar;
sä skulle ni visserligen ej hafva uppfylt edra skrifter med så
mycken smuts, tjenligare att gifva äckel än upplysning. Ni skulle ej
hafva skrifvit, (jag upprepar det med missnöje) "kläda en so i
rosenrödt,*’ — "ligga med svinen" — "äta..." — riüira lössen på hufvudet" —
"asa sig på äudan" — "liänga något löjligt i ändan på en annair — "ligga
och titta folk i ä—-11," — en oändlighet af dylika ställen att förtiga;
hvilket slags lifliga drag och höghet af stil, som ni kallar dem, jag
är viss att många med mig lära kalla annorlunda. Det är likväl detta
förakt för anständighetens lagar, denna panna af jern, hvarmed ni trotsar
det allmänna åtlöjet, hvilka ni befaller oss anse såsom höjden och styrkan
af en manlig själ. Emedlertid, M. H., 0111 ni någonsin lyssnat till
just den smakens röst, som ni föraktar; skulle hon tvifvelsutan
öfver-tygeligen hafva sagt er, att ingen orsak gifves, hvarföre, 0111 det vore
anständigt att framställa vissa fula saker för tanken, det skulle vara
lågt och straffbart att afhölja dem för ögat; och ni ser tvifvelsutan,
till hvilken förnedring af seder en manlighet af detta slag skulle
störta oss.. . .
Nej, M. H., känslan af det passande, det anständiga, det sköna
äro ej, som ni det föregifver, ett svaghetens joller, tillhörigt de
rimmande barnen; men långt under höjden och styrkan af ett manligt
sinne....
Har man aldrig sagt er, M. H., att smaken, i dess högsta sanning,
intet är annat än snillets vett? och att således (oaktadt all den
förargelse ni tagit af en sådan mening) det verkeligen gifves en
galenskap i snille, likasom i allmänt förstånd, hvilken ofta leder till icke
mindre ytterligheter? det är då, tro mig, rådligast, att i skrifter,
likasom i lefnad, ej med en alltför hög styrka trotsa den allmänna känslan,
det allmänna begreppet 0111 vishet och värdighet....
Det är ej blott till prydligheten af en liten vers, till stilen af ett
vältalighetsstycke, till valet af ett ord, en fras, ett blomster, som den
sanna smaken sträcker sitt skarpa öga, sin förädlande hand. Hon
gör mer. H011 går öfver ifrån ord till saker, ifrån skrifter till
lefna-den. Man kan kalla henne känslans vishet. Verlden har ej seder,
utan genom henne."
De sista bladen äro egnade Thorilds afhandling om
smädelser
Efter alla tecken att döma väckte denne skrift stor
sensation. Bosenstein skref till Leopold: "Ändtligen har det
sunda förnuftet, det sanna snillet och den goda smaken
36*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
