- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
571

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7191—1792. . 571

Om Thorild, till lycka för sig sjelf, blifvit hindrad att
ånyo utgifva en skände-dikt; så gaf han på annat sätt luft
åt sin harm. I de skällsord och beskyllningar, han mot
motståndarne utslungat, såg han endast "några starka drag
i saken," men i Leopolds svar "luntor af infamie." Dock
kunde han icke förneka, att dessa luntor kunde vara farliga
för hans anseende; de voro med stor qvickhet skrifna, och
uti den der använda metoden, på en gång skämtande och
bevisande, låg något för allmänheten tilltalande. Dock var
det icke af Leopolds argumenter lian fann sig besvärad, enär,

efter. Emellertid resterar en liten barbarisk ridi^ul på vår literatur
och på akademiens annaler.

3. Och allt detta bång och o väsende för en endas käririg-fureur ?
för en endas publika och privata lögn och misstydning? då likväl
denne ende började skändelsen, började sk—a i finanserna! etc. etc.
Ar det möjligt att vilja, att besluta, ja att hunna uthärda,
dechiffre-ringen af dessa horreurer?

Hvad har jag sagt honom ? Några staika drag uti saken. Hvad
har han sagt mig? Luntor af infamie. Till den grad: att i det
ögonblick min boktryckare stämmes; stämmer jag tillbaka fru Fougt för
luntan, Carlboin lör brefvet, Nordström för Stockholms Posten.
Är detta literatur ? Nej, ett barbari, ovärdigt hela detta seculum.

De, genom lögn, misstvdning, käring-skrän, i sin inbillning
oförrättade — hafva allt att lida på en våldsam dechiffrering, i en
kärii-nersrätt. Och vinner akademien, så är det en förföljelse: tappar den,
så är det en löjlighet. Få vi en större frihet, så blir akademien
föraktad: få vi en mindre frihet, så blir akademien hatad. — Mycket är
att förlora: intet att vinna.

Jag, för min del, har pä den förre narrens och denna sista
käringens fureurer, fått för evigt en vämjelse emot alla på något sätt
personliga stridigheter, Ocli tio akademiers censurer, vet jag, att jag
kan anniliilera med tio publika rader.

Men ingenting är mera lios mig oföränderligt,, än den adoration
jag gör åt alla sanna och bevista förtjenster: med hvilken känsla jag
ock evigt är

Min N. Herres
Stockholm d. 19 Mars ödmjukaste tjenare.

1792. Thorild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free