Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1793.
5
samma till Thorild: "Gud vet det, liksom du, att hon är
högst dum skrifven"; andra återigen drogo i tvifvelsmål, om
den, vid närmare beseende, innehölle någon verklig
utvidgning af tryckfriheten 4). Men den stora allmänheten tyckes
hafva blifvit förtjust, och till och med Adlerbeth skref,
dagarne efter dess utfärdande, till Rosenstein: "jag delar
med lifligaste känsla entusiasmen öfver
tryckfrihetsförordningen. Gud låte nationen göra sig värdig sin välgörares
odödliga huldhet, genom ett anständigt och ädelt bruk af
denna vördnadsvärda gåfva". Den politiskt sentimentala
tonen i förordningen slog dock mest an på Thorilds krets,
och från den utgingo de flesta poetiska glädjeutgjutelserna,
med hvilka förordningen firades 6). Reuterholm af 1792 var i
sjelfva verket en Thorildian på taburetten. I n:o 166 af
Stockholms-Posten skrifver en af denna skola, "I anledning
af Tryckfrihetsförordningen":
rÅn aldrig har min fosterbygd
Hört smickret ljuda från min tunga;
Men hvar jag tjusas utaf dygd,
Der måste jag dess ära sjunga".
Skalden går sedan att egna hertigen sin "fria tankes
förstling", och utbrister mer välment, än välbetänkt:
*) Den unge Brinkman skrifver till Rosenstein d. 29 Aug. 1792
från Berlin: "Vår tryckfrihetsförordning är verkligen i mitt tycke
ganska märkvärdig. Det är stort och ädelt att ifrån tronen tala ett
sådant språk, som här uti inledningen sker, men jag måste också
tillstå att så förtjusad jag var af hela raisonnementet öfver denna frihets
natur och nödvändighet, så häpen blef jag vid de inskränkningar, som
till sluts synas förvandla det förra till satyr. Jag åtminstone känner
ej något ämne, öfver hvilket jag, enligt denna förordnitag, skulle våga
skrifva med någon frimodighet, så länge gränsen af det politiska och
teologiska Noli me tangere icke förut blifvit utstakad". Ups. Bibi. Saml.
*) Thorilds lärjunge Philipson utropade: "Jag läser denna
förordning och förtjusas, och förtjust tio gånger- återläser jag den".
(Patrioten 8. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
