Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792—1793.
17
s&fonda sägas hafva vid nämnda tid blifvit for andra
gången offentliggjord. Nordenskjölds artikel är aftryckt både
af Malmström (II s. 508—10) och af Adlerbeth (Anteckn.
H s. 26—29), och vi torde derföre här knnna inskränka oss
till ett kort sammandrag.
På frågan: hvilka äro dina rättigheter? svaras: "Menniskan utgöt
blod i sin födslostund, for att blifva fri; hon kan under sin lefnad
hvarken straffas eller belönas med rättvisa utan att vara fri; och när
hennes af förgängligheten tvingade kropp blir för bräcklig, för svag,
for inskränkt att herbergera själens fria lif, så dör hon for att
återtaga friheten. Således, betraktad på alla sidor, ifrån födelsen till
sista lefnadsboken, bör menniskan anses såsom ett fritt väsende.
Födas, lefva och dö fri, dessa äro menniskans tre rättigheter".
På den första rättigheten grundar förf. den naturliga
friheten, på den andra den borgerliga friheten, på den tredje
tanke- och samvetsfriheten. Af dessa rättigheter härleder
han de medborgerliga rättigheterna och af dem återigen
nationens rättigheter, hvilka skulle bestå deri, att all makt och
all rätt till maktförändring låge hos folket. Folkets
styresmän hade inga andra rättigheter, än öfriga
samhällsmedlemmar, men flera skyldigheter. Under utläggningen af detta,
kommer N. till satser, som äro närbeslägtade med den i franska
konstitutionen af år 1793 uppstälda läran, att uppror är en
medborgares heligaste rätt och ovilkorligaste pligt.
Det råder i hela uppsatsen en stor logisk förvirring,
och denna blottas obarmhertigt i Kellgrens kritik. Denna
vänder sig först mot uppställandet af de tre
grund-rättig-heterna. Det heter (St. P. 1792 n:o 2Q9):
Hin herre, om ni går i stallet eller i ladugården, får ni der se
samma bevis på frihet i födelsen; det bevisar således intet specielt
för menniskan, och i det hela har denna mödosamma operation ingen
gemenskap med friheten, utan visar rätt och slätt att kreatur af en
vis* organisation, efter naturens oföränderliga ordning, icke kunna
frara-Ignagfren. II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
