- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
33

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1792—1798.

33

kona hvarandra oupphörligen inom denna trånga krets af det
menskliga snillets egenskaper....

Skall man i spekulationen träffa helt andra vägar till sanningen, än
Baco, Locke, Bayle, Shafte&ury, Montesquieu och trettio dess
efterföljare banat? Skall man en dag finna menniskan helt annan än hos Luci*
anus, Plautus, Aristophanes, Horatius, Juvenalis, Montaigne, La

Bruyere, Bochefoucauld, Moliere, Pope, Voltaire?.....Skall man i

Titterheten göra något alldeles nytt, sedan till skrifsättets
fullkomlighet i hvart en<la slag några store män, som uppväga hela
ålderdomen, lagt den nya saknade egenskapen af en fullkomnad filosofi
och menniskokännedom? Hvad blir då för oss öfrigt? Kan hända en
bättre teori om samhällsrättigheterna, icke outtänkt, men outford.
Kan hända vissa fordomar att utrota, icke oangripna, men ännu
skyddade. I allt det öfriga, hvad kan en senare tid göra? Sköna
ypperliga arbeten, blott ej på ett nytt sätt sköna och ypperliga, likasom
en senare natur gör sköna tjusande blommor, blott ej p& ett nytt sätt
sköna och tjnsande. Men de hafva en nyhet, som gör tillfyllest:
ögonblickets friskhet".

Sista delen af afhandlingen går ut på att visa, att den
sanna stora originaliteten blir nödvändigt dagligen
sällsyntare, for att ej säga omöjligare. "Men om naturen således
blir i ett afseende gammal, är hon deremot uti ett annat
oupphörligen ny; ny med hvaije stor skribent, liksom med
hvarje skön flicka".

Vi hafva utförligt redogjort för denna skriftvexling,
emedan i den med största tydlighet framträder olikheten
emellan de estetiska teorier, som af de båda motståndarne
hyllades. Har står princip mot princip. Det
obestridligen värdefulla i Thorilds skrift — dess lyten hafva vi
redan framhållit — består likväl icke deruti, att Thorild,
bättre än Leopold, utreder begreppet eftèrhärmning.
Tvärtom 7y Det kan ifrågasättas, om Thorilds sanna efterhärm-

») Atterbom anmärker (s. 48), att Leopold vid första påseendet
synes hafva rätt, då han mot Thorilds påstående, att "all sann
imitation rör det aHmånna, icke det besynnerliga" (det särskilda),
för-ijufKiw. n. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free