Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IL
ROSENSTEINS SKRIFT OM UPPLYSNINGEN.
(1793).
Den svenska s&ngen betecknar med ett kors ing&ngen af
året 1793. Den bland de Gustavianske skalderna, som först
följde sin konung i grafven, var Bengt Lidner. Natten
emellan den 3 och 4 Januari slätade han sin sorgliga
lefnad. Leopold, som i bref till Rosenstein om Lidner under
hans lifstid falt rätt hårda ord 1), egnade honom vid hans
graf nedanstående hyllning, som läses i Extra Posten n:o 12:
’Natten emellan den 4 och 5 Januari afled här i Stockholm den
af sina poetiska arbeten berömde herr Lidner. Denne hjertats och
känslornas skald slutade sitt mödosamma lif, genom en långvarig plåg
-sam sjukdom, efterlemnande en bedröfvad maka och en späd dotter
utan annan egendom, än namnet af det snille, som skrifvit Medea,
Spastara och Året MDCCLXXXIIT. Uti de vackra stanser, Midnatten,
tecknade ban for ett år sedan sin grafskrift således:
Snart i en annan natt man känslolös mig s&nker;
Der ingen stjerna mer, ej mer för mig uppgår.
Kanske en efterverld då åt mitt minne skänker
Den suck, mitt öde nu ej får9.
•) Sv. Witt. Häfder I s. 280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
