Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
ËNEBOMIADËN.
Men dessemellan gör sig förf. skyldig till motsägelserÄ)
och missförstånd 7); och på andra ställen tager vreden magt
med honom och aflockar honom uttryck, hvilka
sannolikt icke äro så illa menade, som de låta. Innehållet
är en Thorildisk fördömelse öfver Stockholms Postens sätt
att ej en enda sund tanke, än mindre flera tahkars sammansättning
kan alstras utan någon viss regel. Sjelfva naturen följer lagar, och
kan i ett visst afseende kallas den högsta konst. Pen har den bästa
smaken, som mest älskar det naturliga. Detta behagar oss högst i
alla snillets alster, så framt vi ej blifvit nog olycklige, att komma
bort från naturen. J talen beständigt om plan, och sägen, att i den
ligger snillet. Deruti hafven J rätt. Men ligger icke äfven snillet i
de detacherade skönheterna ? Och hur kan planen vara skön, der dessa
icke finnas? Utom dem blir ordningen i ett vitterhets-stycke lik
ordningen mellan dragen i ett ansigte, som är utan fysionomi och
behag, eller lik ordningen mellan benknoterna i ett skelett. Dessutom
gifvas stycken af den art, att de ej tåla denna regelbundna g&ng,
denna kalla och sterila plan. Jag menar dem, i hvilka känslan rader.
När hon utgjuter sig i sin styrka, så fån J ej taga illa upp, om hon
antingen öfversvämmar eller genombryter edra små fördämningar.
Någon gång kan ett par rader i ett sådant stycke både ega ett större
värde och göra en starkare verkan, än hela tio bladen i en af edra
mest prisade geniers mest konstrika afhandligar på rim. Huru många
tankar kunnen J hos dem uppvisa, som svara mot denna i Spastara:
"Jag kan q vara säll i sjelfva himlen, om jag der hor jordens
klagan?n och mot denna i Passionerne: "Följ mig dygd, då jag från
skogsklippans sällare höjd ser ut öfver jorden, eller derifrån rörd går
ned att gråta i dalen?"
8) Strax efter det Kellgren, i likhet med andra Stockholms
Postens recensenter, blifvit tadlad för det han såg fel i allt, som stred
mot de antagna reglerna, och fått höra förebråelsen, att han icke
for-stod hvad som låg utom hans krets, berömmes han för det, att han i
Bellmans ’extravaganser" sett skönheter.
7) Kellgren påstås icke kunna rätt lida Gessner, Rousseau och
Klop-stock, och som bevis derpå anföres, att han i sin ypperliga uppsats
med anledning af Ståhlbergs rNådaspegeP nämner dessa trenne
skalder, då tal är om religiös poesi. Knbom ser deri en för dem ovärdig
sammanställning med Ståhlberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
