Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1794—1795.
145
skåp, än då man redeligen kämpar mot afgrundens anhang
här på jorden; denna kainp är en bild i smått af Michaels
strid med Draken ooh alla mörkrets englar". Slutet lyder:
rSe så, min lustige herre, jag har nu besvarat er qvickhet på ett
något mera allvarsamt och kanske mera träffande sätt. Hvartill tjente
då detta upptåg?.... Hvad har ni vunnit dermed att ni anfallit mig
på det sättet? Kanske vettigt och hederligt folks aktning? Långt
derifrån, min herre. De mockera sig alla öfver er, de andas alla
förbittring emot er. Det är blott några vittra skurkars och fånars
bifall ni fått. I det högst ynkliga hopp att få se dem skratta som
grinollar, njöt ni en arg förlustelse. Nu glömmes antingen er svanesång
inom några dagar, och med honom glömmes ni sjelf; eller om dess
hågkomst varar, så varar tillika minnet af er nedrighet. Må fritt jag
blifva en visa i alla gatpojkars mun och ett ständigt mål för åtlöje i
alla narrars samqväm. Detta lilla missödet har öfvergått värdigare
an mig. Ni blir hvar tänkandes spott och hvar ädels afsky. Ja, ni
är rent af förlorad på den gemena kuppen att ha med offentlig
fräckhet spottat en karl i synen, kanske endast derföre att han ock träffat
er med några af sin öfverstyrkas hugg".
Leopolds vänner afrådde honom att svara. ’Ter
Enebom", skrifver Oxenstjerna, "har åter i Extra Posten
skrifvit nya faaktigheter. Svara honom aldrig. Naturen skapte
honom ja blott att äta hö"; och Stenhammar erinrade
Leopold om hans egna ord: "Förnuftet har en gång talat
ut, galenskapen aldrig". Leopold lydde rådet, så mycket
hellre, som det understöddes af hans hustru a).
a) 1 bref till Rosenstein i Febr. 1794 skrifver Leopold, att hans hustru,
om hon kunnat, hade gerna förändrat Eneboms-visan till purt intet.
Hin hustru förhåller sig till mig, ackurat som förnuftet till
passionen. Jag admirerar henne hvart ögonblick af min lefnad, och svär
tjat. Ty om hon rådde, vore jag, hvad oskickligheten snart skulle
göra mig till, en alldeles oskrifvande varelse. Var viss, att hon skall
segra med tillhjelp af hemorroiderna____Andra hafva förnuftet i
hufvudet, jag har det bredvid mig, och jag kan säga, att Lindblom vigt
mig dervid. Kanske är han den förste biskop, om hvilken något
sådant kan sågas". (Ups. Univ. Bibi.)
ljunggren. H. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
