Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1794—1795.
151
revolutionen, så offentliggjordes hans visor först i
"Skaldestycken i strödda ämnen" ären 1796 och 1799, hvadan väl
knappast Leopolds sarkasmer knnna sägas afse dem. Några
af dessa visor sjöngos dock allmänt; sä "Frihets- och
Dryckessång hos forntidens Greker".
Om dessa "Skaldestycken" ett par ord I Alldenstund
Enbom i dem begagnar, om icke alltid rim, ätminstone
meter, äro de läsbarare, än hans prosaiska poesi, och i
allmänhet mindre svulstiga. Men han är i hög grad ojemn,
och dä flera stycken äro rent af underhaltiga, lyckas han
temligen bra nti andra. I sina noter — ty sftdana finnas
äfven har — är han oftast löjlig’). I första häftet skildrar
han nti en satirisk dikt, "De tvä Korparne och Kr&kboet",
Thorilds strid med Leopold och Kellgren; och äfven i
andra stycken har han försökt sig som satiriker, men med
foga framgång. Han imiterar i några stycken Bellman, i
andra Lidner; ibland dessa senare finnas några, som han
haft den naiviteten, att förut infora i den upplaga af
Lidners arbeten, hvilken han på nppdrag af boktryckare
Holmberg ombesöijde. Han hade nemligen bland Lidners
papper funnit några få spridda rader af ofulländade stycken,
och dem ansåg han sig böra utarbeta till långa poemer,
emedan "jag hellre ville tillägga något af mitt, än låta det
T) I en imitation efter Lidner, "Jordbäfningen på Sicilien år 1692",
förtäljer en not, att 100,000 menniskor förgingos, "ibland hvilka, till
tröst i all olycka, voro 400 Jesniter och 100 Dominikanermunkar". —
I en dikt öfver Corinna talar Enbom om hennes "näsas stolta höjning",
oeh beledsagar detta nttryck med en not på tv& sidor, i hvilken han
vill häfda näsans rätt att knnna vara ämne för allvarsamma dikter samt
beklagar, att våra förderfvade seder ej tillåta skalden att måla
men-niskokroppen lika naket som bildhuggaren framställer den, och i sin
ifver att försvara detta faller han ned i det obscena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
